Svaret på mitt förra inlägg är logiskt, antingen gör vi oss av med den moral vi har och blir hycklare och dubbelmoralister eller så skapar vi en ny moral.
När vi skapar en ny moral måste vi tänka på att det finns inget som är rätt eller fel, bara det som fungerar och inte fungerar. Vi ska alltså skapa en moral som är bara för oss.
Därför säger jag att det kan inte vara bra att ständigt gå omkring med dåligt samvete över att man gör saker som drabbar andra negativt.
Om det finns nån som tänker att för mig är det okej att plåga andra då är han/hon antingen masochistisk eller så har man ännu inte hemsökts av den hänsynslöshet som är mottot bland "alla" de som idag ska göra det stora klippet?
Deras girighet kännetecknas av att till varje pris vilja ha en bostadsrätt trots att man kör över de som inte kan eller inte får några lån. De får kanske inga lån därför att de har skulder eller så mår de dåligt av att har en skuld på flera miljoner. Dessutom vet de att man äger inte lägenheten utan det är banken som äger den fram till den dag då lånet är betalt. Det kan ta över femtio år och frågan är vad händer vid skilsmässa eller vid sjukdom och arbetslöshet?
Vår tids största folksjukdom är inte stressens biverkningar utan behovet att äga alt man ser och kan ta på. En del vill till och med äga människor och trots att bostadsrättsmänniskorna vid det här laget borde veta att de inte kommer att få ut det som de drömde om så blir de förbannade om de inte får som de vill.
Jag tycker att det som är värt något är hur man beter sig mot varandra och tro mig det är de enda som fungerar i det låga loppet.
Det som bekräfta detta är att den dagen vi alla går över på andra sidan då spelar det ingen roll hur mycket prylar vi samlat på oss. Vi får inte ta med oss ett nickel, men känslan att man bara sett till materiella ting den får man ta med sig in i himmelen. Det kan inte var så roligt när man inte fått behålla något.
Detta vet alla, men ändå tycker vi att ägandet är viktigare. Att tänka tvärtom det ser jag som det stora lyftet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar