I mitt förra inlägg verkar det som jag var emot de som vill ha en bostadsrätt, men så är det inte. Det skulle vara oklokt av mig att vara det.
Jag tycker att de som tror på äganderätten ska kunna köpa sin lägenhet i de områden där det redan finns bostadsrätter. Även om man bott länge på en plats och en majoritet också gjort det och de vill bytta bondeform, då är det okej.
Jag förstår att det finns många som tycker att den hyra man betalar varje månad ska gå till något som man på långsikt kommer att äga, men jag håller inte med dem. Vad jag tycker är helt fel är att många "nyinflyttad" kräver en ombildning för att sedan ge sig iväg till ett mera lukrativt ställe.
Detta behöver inte betyda att man medvetet spekulerar även om det verkar som man är "spekulant".
Det som är tråkigt med alla ombildningar är att vi delas upp i en grupp med smarta och osmarta. I många fall kan man se att sprickan mellan dem med tiden utvidgas. Det beror på två saker. Dels så flyttar det in nya människor som inte har någon känsla för de som inte kunde eller ville vara med vid ombildningen, men ändå bor kvar.
Tendens att se ner på dem kan man inte komma ifrån hur mycket man än vill. Dels så finns det bland de smarta en liten grupp som gått på myten att ägandet är lika med lycka och framgång.
Det fungerar inte att göra så här eftersom det splittrar. Det som däremot inte splittrar är när vi känner oss som en enhet.
Man kan då fråga sig vad det är för "rätt" som jag utgår ifrån? Svaret är att det är enhetsrätten. Den bryr sig inte om vad som är rätt eller fel utan den ser till vad som är bra och dåligt. Då verkar det inte bra att utan respekt och hänsyn bildad bostadsrätter lite här och var. Hade det varit så hade fler varit nöjda, men så är det inte.
De flesta mår idag mycket dåligt av bostadsrätts människorna hänsynslösa framfart på bostadsmarknaden.
Man mår dåligt därför att man är rädd för de rykten som säger att vid marknadshyror och ett ev. ägarbyte då finns det "igen" som har råd att bo kvar som inte har en bostadsrätt. Sådana rykte sprids från granne till granne som i blotta förskräckelsens skriver på lånepapperna från banken, trots att det inte behöver bli så.
Om det skulle vara så då blir det väldigt många som drabbas. Det betyder i sin tur att folk vara förbannade och uppretade och det är inget vad politikerna vill ha eller hur?
Trots att jag vet att var och en måste göra sina egna erfarenheter så kunde jag inte låta bli att skriva det här. Jag gjorde det för att få ur mig lagrad ilska över den nya egoismen, men kanske det har gjort nytta även för andra? Inte bland de som redan bestämt sig, dem kan jag inte påverka utan jag tänker på de som är i valet och kvalet.
Den som vet vad den vill tycker att jag borde hålla igen min stora käft, men vad de inte förstår är att det ibland kan det vara bra att lyssna även på den som på mötena tar fram argument som är mot ett bildade.
Trots alltid så handlar det om att de vill göra en bra affär och så är det inte alltid vid köp av bostad idag. Då slipper man slå huvudet i väggen när lånen till banken ska betalas med högsta ränta.
Nu är det jag som skräms och det var medvetet. Jag gjort det för att "hämnas" på alla den skräckpropagandan som florerar i bostadsrättens förlovade land och som gör oss rädda och fega.
Så fega att många i panik tar ett lån som binder dem till en skuld som det kan ta upp till 50 år att betala innan han/hon verkligen äger det som de drömt om.
fredag, mars 21, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar