Leos årskrönika för år 2007

D

GOTT NYTT ÅR!

När jag bestämde mig för att göra denna blogg var det inget glädjande beslut. Främst tänkte jag på min plan om att kunna flyga utan vingar (allegori). Detta mitt andra försök (det första gjorde jag 1986 när jag skilde mig) tillintetgjordes av mina rädslor för vad alliansen tänker göra med de som inte bor i Danderyd och Täby.

Att jag skrev så här beror inte på att jag har sympatier till vänster. Problemet är att jag har sympatier åt både höger och väster. Alla ska känna sig trygga i ett land oavsett vilket parti som regerar annars är det diskriminering.

Skulle jag skriva ytterligare en kommentar om det gångna året så har jag inget mer att säga. Det som jag skrivet tidigare har jag tagit bort därför att det kändes fel, men min dröm om det "Lila partiet" har jag kvar. Det vill säga där rött står för kärlek och blått för frihet.

Den röda tråden är kärleken, det budskap som Alf Svensson och svenska folket visat att de tror på. Det betyder i klarspråk att om vi vänder oss inåt oavsett partifärg och lyssnar på vilka vi verkligen är då är det bara gott vi vill göra.

Problemet är att många ser den röda färgen som något hotfullt och kollektivistiskt, men då glömmer de att kärlek utan frihet är igen sann kärlek.

Gladsjukan är här igen!

Det verkar utåt sett som om jag inte gjort några framsteg, samma människa, men fortfarande tror jag att jag kommer att få uppleva något som är otroligt, fantastiskt och enormt.

Det verkar också som om jag hamnat i en ny fas. Hur jag ska gå vidare det vet jag inte, men det får jag snart veta. En sak är jag säker på och det är att det är stort. Folk kommer att står där med munnarna öppna, häpna och de kommer att tvivla på om det är sant det som sker.

Förändringens vindar blåser redan och jag har drabbats av gladsjukan. Med andra ord; jag har hittat min identitet: JAG ÄR INTE LÄNGRE EN NOLLA trots att jag vet att utan nollorna skulle inte talet 10, 100, 1000 finnas och inte ens en miljard. Som hålen i osten och i all annan materia.

Inte heller skulle skådespelaren, poppidolen eller författaren var något utan alla sina nollor dvs. publiken. Inom matematiken är nollan den mest betydelsefulla och praktiska uppfinningen genom tiderna och i TARO-korten är nollan (The Foll) något mycket bra.

Så hör upp alla "ni" författare som föraktar era läsare, utan nollorna så skulle ni bara vara en tom peng pung. Nollan är det tomrum som ni behöver för att ha framgång, er storhet som grundar sig på behovet att bli bekräftad utifrån.

Kändisskapet är som ett fyrverkeri, det gnistar och smäller, men bara i några få sekunder och sedan är det över. Så måste man börja om igen. Det behöver inte nollorna göra eftersom de är inget och ändå är de förutsättningen för alt som är något.

Visdom hit och Visdom dit!

"Visdom hit och Visdom dit" skulle man kunna säga efter att läst boken som jag blivit rekommenderad. Det bästa med den är att det i slutet står att man bör glömma allt och all kunskap eftersom alla kan ha fel.

Enligt författaren Walsch är det också en Gud som sagt detta. Vilken gud? Det är inte den kristna eller muslimska, men det kunde det ha varit. Det kunde också ha varit båda tillsammans, men egentligen handlar det om andlighet och inte region. Gud eller vad man vill kalla den kraft som säger det som jag tänkt under lång tid. Dessutom har han/hon förstått att det är jag som har svaren.

DET ÄR ALLTSÅ JAG SOM ÄR PROFETEN! För 30 år sedan kände jag mig som en nolla och min pro-fet hette då Jan Myrdal. Det är skrämmande att det tagit så lång tid att inse hur fel han haft. Numera känns det som det är han som är en nolla - för mycket.

Han påstår att inget han skrivet är felaktigt. Hur korkad får man bli, nu framstår han som gudarnas gud. Rent ut sagt: han är en idiot och tesen om att "ju mer man läser ju dummar blir man" stämmer. Han är alltså lika förstockad som alla de han pratat illa om under åren. Tolkar man det så då blir boktiteln "Myglaren" intressant.

Men i bloggen vill jag inte ödsla en massa energi på den sortens människor. Han är en typ som hör hemma på historiens skräphög, lik-som Hitler, Stalin, Mao m.fl. Däremot är jag mera intresserad av vem jag är och vad jag kan åstadkomma. Ska man förändra världen måste man börja med sig själv.

I motsatts till Myran (jag kallar honom så för att han är sååååå liten) är det som jag skrivet för det mesta sladder. Något som jag borde ändar på i efterhand dvs. jag har för det mesta fel. Dessutom är det mycket som jag inte förstår och som jag inte kan uttala mig om. Jag kan också hitta på saker, minnas fel och framför allt så missförstår jag ofta det jag läst.

De personer som står mig närmast anser också att jag är avundsjuk och därför attackerar jag andra när det är om mig det handlar. Med andra ord, jag är som Myran. Ett orakel som går jag omkring och tror att jag är "biggest in the world". Vad är det man brukar säga "stor i orden liten på jorden"!

Det första håller jag med om, men inte det andra. Jag har "aldrig" haft några höga tankar om mig själv. Mitt medlemskap i föreningen DFDADIS (Du finns därför att du inte syns") och även bloggtiteln "Leos Annaler" bevisar det.

Det betyder att jag har mycket att lära, men det är inte lätt att leva upp till detta Det finns för många "levnadsregler" och de är inget för mig. Jag har svårt att lära mig något över huvud taget. Trots det säger jag; släpp kontrollen Leo, lita på världen - kraften och glöm inte att det som händer har en mening.

Det enda visdomsord som jag inte tvivlar på är att, "den dumme talar och den kloke tiger!" och då tänker jag som vanligt INTE på mig själv, hi, hi, hi...

Visdomar eller kunskap?

Det finns tre visdomar som jag blivet rekommenderad att följa:

Den första är att vi är alla en.
Den andra är att det finns tillräckligt.
Den tredje är att det finns inget vi måste göra.

Om vi bestämde oss för att "vi är alla en", då skulle vi sluta behandla varandra som ni nu gör. Om vi bestämde oss för att "det finns tillräckligt", då skulle vi dela allt med alla. Om vi bestämde oss för att "det finns inget vi måste göra", då skulle vi sluta försöka använda "görandet" för att lösa våra problem och i stället gå mot, och komma från ett tillstånd av varande som skulle få våra upplevelse av "problem" att försvinna, och själva omständigheterna att dunsta bort.

Detta är kanske den sanning av alla som är viktigast att vi förstår på detta stadium av evolution. Jag ska föröka komma ihåg och gör det till mitt signum att: Det finns inget jag måste ha, inget jag måste göra och inget jag måste vara, förutom exakt det jag är just nu.

Detta betyder inte att "ha" och "göra" kommer att försvinna ur mitt liv. Det innebär att det jag upplever att jag har eller gör kommer att vara grundat i mig själv, mitt varande - inte leda mig till det. När jag är grundad i "lyckan", då gör jag vissa saker för att jag är lycklig - till skillnad från det gamla paradigmet där jag gjorde saker som jag hoppades skulle göra mig lycklig.

När jag är grundad i "visdom", då gör jag vissa saker för att jag är vis, inte för att jag försöker nå fram till visdom. När jag är grundad i kärlek, då gör jag vissa saker för att jag är kärleksfull, inte för att jag vill ha kärlek.

Allt förändras; allt blir omvälvt när jag är grundad i "varandet", i stället för att jag försöker vara. Jag kan inte "göra" så att jag "är". Oavsett om jag försöker "vara" lycklig, vara vis, vara kärleksfull eller vara som Kraften - så kan jag inte bli det genom att göra. Och samtidigt är det sant att jag kommer att göra underbara saker när jag väl "är där".

Det här är den gudomliga tudelningen om jag tolkat denna visdom rätt. Sättet att "komma dit" är att "vara där". Bara var där dit jag vill komma! Svårare är det inte. Det finns inget jag måste göra. Vill jag vara lycklig? Var lycklig. Vill jag vara vis? Var vis. Vill jag vara kärleksfull? Var kärlek.

Hur går detta ihop med det jag skrivet nedan?

Jo, det finns saker som är varandra helt motsatta och ändå är det sanna, men då får man inte heta Jan i förnamn eller Guillou i efternamn. Risken är då att man blir stämplad som sinnessjuk (bränd på bål alltså) eftersom man tror att det finns saker och ting i universum som inte går att förklara - det är bara så.

Universums hemlighet!

Foto: LT 2006 Lidingö. Skulptur; flöjtspelande ängel av Carl Milles

Då detta foto togs hälsade Lotta på mig i Stockholm

Justnu har jag läst färdigt boken som Dina och Lotta rekommenderade mig. Jag köpte den i början av året och det var tre stycken. Jag tog tid på mig, begrundade texten och läste högst fyra sidor per dag, men några undantag. Totalt blev det 936 sidor och i denna trilogi om ett samtal med Kraften som jag vill kalla den eftersom jag inte tror på Gud, har jag fått lära mig mycket bl.a. att allt sker NU.

Med Kraftens egna ord lever jag "just nu" det liv vi med vår jordiska tideräkning kallar framtiden. Det är avståndet mellan mina många "jag" som gör att jag kan uppleva enskilda identiteter och "stunder i tiden". Det är alltså så att det "förflutna" jag minns och den framtid jag skulle se är det "nu" som bara ÄR. Jag ser alltid det som vi med våra ord skulle definiera som det "förflutna", även när jag tittar på det som finns rakt framför mina ögon.

Det är omöjligt att se nuet. Nuet "sker" och förvandlas sedan till en ljuskrevad som formas av energi som sprider sig, och det ljuset når mina ögon - men det tar tid för ljuset att göra det.

Och medan ljuset når mig fortsätter livet att röra sig framåt. Nästa händelse sker under tiden som ljuset från den senaste händelsen når mig. Energikrevaden når mina ögon och det skickas en signal till min hjärna som tolkar dessa data och berättar för mig vad det är jag ser.

Men det är inte alls det som nu finns framför mina ögon. Det är det jag tror att jag ser. Det innebär alltså att jag tänker på vad jag har sett, säger mig själv vad det är och beslutar mig för vad jag ska kalla det, samtidigt som det som sker "nu" föregår min process och väntar på den.

För att uttrycka det enkelt: Kraften är alltid ett steg före mig.

Lyssna nu noga: Ju större avstånd jag lägger mellan mig själv och den fysiska plats där något sker, desto längre in i det förflutna drar sig det som sker. Om jag ställt mig själv x antal ljusår bort så sker det jag ser för motsvarande många år sedan.

Men det skedde inte för "länge sedan", det är bara det fysiska avståndet som har skapat illusionen av "tid" och gjort att jag kan uppleva mig själv som både "här, nu" samtidigt som jag är "där, då"!

En dag kommer jag att förstå att det jag kallar tid och rymd är samma sak. Då kommer jag att förstå att allt händer just här, just nu.

När jag förstår detta då kommer jag att förstå att inget av det jag ser är verkligt. Jag ser bara bilden av något som en gång skedde, men den bilden, den energikrevaden, är något som jag tolkar. Min personliga tolkning av den bilden kallas min föreställning om den. Och jag kan använda min föreställningsförmåga till att skapa vad som helst. Det beror på - och här kommer den största hemligheten av alla - min föreställningsförmåga fungerar åt båda hållen.

Detta har jag svårt att förstå, men det kan vara så att: det är inte så att jag bara tolkar energi, jag skapar den. Föreställningsförmågan är en funktion av mitt sinne, vilket utgör en tredjedel av min tredelade varelse. I mitt sinne skapas ju en bild av något och det börjar ta fysisk form. Ju längre jag föreställer mig det (och ju fler av oss som föreställer sig det), desto mer fysisk blir formen tills den ökande energin jag har givit den bokstavligen kreverar eller exploderar i ljus och ger en bild av sig själv i det jag kallar för min verklighet.

Då "ser" jag bilden och bestämmer ännu en gång vad det är. Sålunda fortsätter cykeln. Detta är det vad man kallar processen.

- Detta är vad JAG ÄR. Jag ÄR denna process.
- Detta är vad Kraften ÄR. Kraften eller Gud som de andra vill kalla den ÄR denna process.
- Detta är vad som menas när han/hon har sagt att jag är både skaparen och det skapade.

Nu när vi avslutat "samtalet" och jag har förstått universums mekanismer, allt livs hemlighet då säger jag:

Herre Gud jag har blivit religiös? Svaret är "nej", jag är andlig!

P-ersons av-fall

Jag hoppas att en viss p-erson inte glömmer att "man känner en människa bättre på hennes av-fall än på hennes moral." Då kan denna p-erson babbla hur mycket han vill om hur mycket han älskar sina medmänniskor.

Inte ett ord är sant och tro inte att DU ÄR BÄTTRE ÄN JAG på de området. Vi är "alla" lögnaktiga i detta avseende. Det blir ändå inte som man tänkt sig för människan är ett djur som vill roffa åt sig, nån som tuppar sig och vill visa hönorna i hönsgården hur duktiga han är på att står med ett ben i dynghögen.

Därför ska jag i fortsättningen (också en lögn) hålla igen min stora käft. Jag ska sluta upp med att predika om hur man borde bete sig mot andra. Kan man inte själv leva upp till de ska man vara tyst.

Till vem denna text riktar sig till det får var och en själv räkna ut, men om nån p-erson känner sig träffad lär han nog inte förstå det. När jag såg honom på teven sist verkade det som att hälla vatten på en gås. Det heter dum som en åsna, men det heter också dum som en gås.

Vilken väg denna p-erson går har egentligen inte jag med att göra (n) och därför ska jag som sagt inte kritisera honom för de val han gjort i livet. En sak måste jag i alla fall konstatera och det är att utan honom och media hade alliansen inte fått "makten". Så därför förstår jag om de borgerliga i framtiden kommer att försvar honom och säga att han var en beundransvärd statsminister. Det vet inners inne att deras egen tupp inte är ett dugg bättre om man ska döma honom efter det han hitintills uppvisat.

Någon mer maktkåt människa får man leda efter. Minst tre ministrar har avgått, tio opinionsmätningar visar att de är i minoritet och ändå reagerar han utan att utlysa nyval. Frågan är vad det är som kommer att ta kol på honom?

Den kloke Cicero sa att:"Vem som helst kan fela, men endast den dumma framhärda i sitt fel"!!!

Nobel-priset

Jag är emot nobelpriset i litteratur och jag håller med Sartre när han i en intervju berättade varför han var emot.

Jag glömmer inte heller när Doris Lessing skrev under annat namn. Hon kallade sig, om jag mins rätt "El Sommer" och hon blev refuserad. Det var på samma förlag som hon alltid blivit publicerad!

"Så är det" (ett uttryck som den osäkre ofta använder) med de litterära finsmakarna. Det är borgerliga värderingar som styr vilka som ska bli berömda författare eller inte. Det är sorgligt eftersom jag inte tycker om att använda beteckningen "borgerlig". Vi är alla olika oavsett var vi hör hemma i repstegen, men när det gäller konst då är det som att köpa ett dyrt rödvin som smakar skit.

Det kostar skjortan bara för att man ska bevara myten att goda viner är skapade av de som verkligen kan sin sak. Jag däremot tycker att det är de billiga vinerna som är godast och jag tycker att de bästa författarna är de som inte blivit publicerade. Det är därför som inte jag har överlämna mitt manus till någon förlagsredaktör.

När Sartre var färdig med "Muren" sa han till Simone Beauvoir att om han blev publicerade då hade han misslyckats. När han sedan blev refuserad då grät han! Idag vet vi att Sartre var en dubbelnatur. Han sa en sak och gjorde en annan, men så är de flesta som fått det orala som gåva av gud, sådan är i alla fall jag.

Ska sanningen fram så handlar det om transpiration, men den som idag arbetar i sitt anletes svett gör det för penningen och inte för sakens egen skull. Det gäller som sagt bara att få folk att tro på myten om människans godhet - en tes som förövrigt bekräftats av en KTH;are som jag kände en gång.

Jag tror att konsten hör, som det mesta i vårt ekonomiska system till den öppna marknaden. Då säger reklamen; det vissa gör är mycket finare och bättre än vad andra gör. Att det sedan handlar om en god investering det pratar man tyst om och så pryder man väggarna med tavlor som vilken konstförfalskare som helst skulle kunna göra.

Det är alltså någon som tjänar på att framställa den som fått Nobelpriset som någon som står över alla andra. Framför alt att denna någon är så begåvad att ingen kan mäta sig med honom. Är inte alla i så fall lika stora? Under mina fyra år på Stockholms Stadsbibliotek upptäckte jag att smaken var som baken - delad, och eftersom jag inte passade in bland bokmalen fick jag sparken när jag tyckte att det mesta var som "Kejsaren nya kläder".

Med andra ord, Nobelpriset i litteratur är ett spektakel som ytterst syftade till att tillfredsställa marknaders behov av varor och tjänster.

Träden i Humlan

Jag läste nyss hur träden tar koldioxid ur atmosfären och använder kolet i denna atmosfäriska gas för att bilda kolhydrater - det vill säga för att växa. En växt, även rötter, stjälk eller stam, blad - till och med trädens nötter och frukter - utgörs till största delen av kolhydrater.

Samtidigt frigörs koldioxinets syre av trädet. Vi, å sin sida, behöver syre för att överleva.

Utan träd som omvandlar koldioxiden - vilken det finns gott om i vår atmosfär, till syre - som det inte finns lika gott om - kan vi inte överleva som livsform. Vi andas i vår tur ut koldioxid, som träden behöver för att överleva. Här finns en tydlig balans och då måste vi vara så vänliga och sluta att fälla träd och förstöra vår natur eller hur?

De som invänder mot detta säger att vi planterar två träd för varje träd som huggs ner, men det tar 300 år för att dem att växa till den styrka och storlek som gör att de kan producera lika mycket syre som de gamla träden gjorde innan de blev till tidningar och plank. Den "syretillverkningsfabrik" som Amazonas regnskog kallas kan på två- eller tretusen år återgå till sin forna kapacitet så att de kan balansera vår atmosfär.

Ingen fara säger alltså experterna. Vi skövlar tusentals hektar skog varje år, men det är ingen fara säger experterna.

I Humlan är de träd som står där en stor fara enligt experterna eftersom man hugger ner dem eller vissa träd i alla fall. Skulle de ha fel så blir det deras fall i alla fall eller hur man nu ska se på saken.

Jag vet inte för jag är ingen expert.

Jag, en bloggare

Foto; Mattias Ekström 2007 Möja, plus egen komposition.

Under pin-samma pratet visade sig en gloria ovanifrån

Tillslut förstod jag, man ska inte bråka med folk. Alla klättrar i var sin repstege och det blir problem om man försöker klättra i någon annans som jag gör.

Med anledning av denna synpunkt vill jag göra följande replik; syftet med det jag skriver är inte att döma. Det jag skrivet var ett försöka att förklara att egentligen finns det inte någon skillnad mellan oss vanliga medborgare och kändisar. Vi är alla en enhet. I "Jag, en bloggare I och II" som jag tagit bort handlar det däremot om att vissa sk. kändisar inte förstått detta. Om man ska tro media vill säga.

Skulle de ha förstått då skulle deras handlingar genomsyras av eftertänksamhet. De skulle tänka att; om jag lyckas så är det någon annan som misslyckas och om jag tjärnar 40 miljontals kronor om året så är det någon annan som inte har råd med en skål ris på andra sidan jordklotet.

Sådan är jag, fulla av motsägelser och nu ville jag ta åt mig "äran" av att vara nån som vet något. Tyvärr måste jag konstatera att de försök som gjorts angående möjligheterna att ändra på sådana som jag har tillintetgjorts. Jag som tillhör en arrogant typ som tror sig veta hur det förhåller sig i världen.

Visste jag svaret på fråga om hur man gör för att förändra mig då skulle jag löst det störta problemet som finns på den här planeten. Jag skulle rädda jorden från undergång!

Mitt pin-samma prat på Möja

Foto; Mattias Ekström 2007 Möja
Frida och Christian före mitt pin-samma prat på Möja

"Ok Folks, grabb yore sits!"

"Först vill jag berätta att när min dotter Frida hade sin studentfest på ”Hard Rock café” i Stockholm 1999 då sa jag inget, men jag lovade att säga något när hon gifte sig. Utan tvivel fanns det många som undrar varför jag inte gjorde det. Nu kan jag berätta det. Jag gjorde inte det därför att jag inte ville tråka ut henne och hennes kompisar med ytterligare någon förälder som skulle säga något om sin dotter.

Vi var tre pappor som skulle säga något och jag var sist, men sedan inbillade jag mig att om jag sa något då skulle hon tycka att jag var pinsam. Jag vet, det är så man tänker om sina föräldrar. Vi är pinsamma! Och glöm inte att våra barn ofta har rätt. Sedan dess har jag också försökt ta reda på vad ordet pinsam kommer av, men det vet jag inte. Det jag vet är att ordet är sammansatt av "pin" och "sam" - så nu tänker jag inte pina er med något tal utan jag vill bara säga att jag är glad över att min dotter hittat någon som hon vill gifta sig med och inte nog med det; jag tycker också att hennes val av partner är fantastiskt!

Det är lika underbart och fantastiskt som jag tycker att DU/ Frida är i mina ögon. För mig har DU sedan DU första gången gick helt ensam till affären alltid visat framfötterna. DU har en stark vilja och vet vad DU vill. När DU bara var några år bet du mig i axeln så att blodet sprutade när DU inte fick som DU ville. En annan gång råkade DU bränna dig på kakelugnen i Sparreholm och när DU haft fingrarna nedsänkta i ett glas kalt vatten i över tio minuter tycker jag att det var nog, men det tycket inte DU. DU skulle sitta i en halv timma för så stod det i läkarboken.

Detta ser jag som ett gott tecken i en värld där allt handlar om att ta sig fram och bli något, men som DU vet så tycker inte jag att det handlar om att bli älskad för hur duktig man är utan det handlar om att bli älskade för den man är (se kommentar *). Man kan uttrycka det på olika sätt, men bortser man från detta då har DU blivit läkare och det är fint att kunna hjälpa svaga, sjuka och nödställda för att inte säga det finaste man kan göra. Därför är jag mycket stolt över DIG , men som sagt jag är även stolt över ditt val av partner.

Foto; Mattias Ekström 2007 Möja, plus egen bakgrundskomposition.

Pin-samma pratet blev godkänt det som var skrivet i all hast

Jag vill därför också berätta om en dröm jag hade strax innan DU träffade Chris. Det var en dröm som jag med facit i hand vet handlade om DIN framtid. Jag drömde att jag var Peter Pan och att DU blivet kidnappad av Kapten Hook. I drömmen försökte jag rädda DIG, som i sagan, men när jag vaknade kom jag på att grannen hette Herook i efternamn. Så kan hjärnan skruva till det i våra drömmar (om ni nu tillhör de som inte förstånd så kan jag förklara vad jag menar efteråt) fast jag tänkte i alla fall ringa till DIG och berätta om min otäcka dröm. Jag kunde ju inte då veta att det var en sanndröm.

När jag slog numret till DIG i Newcastle svarade en mans röst som sa "Ah, it´s Frids dad!" och då förstod jag. Det var DU Chris, som svarade och det var DU som hade rövat bort min älskade dotter. När DU sedan kom till Sverige då blev mina farhågor besannade. DU var en pirat från Australien, surfare och nån "crazy guy" som älskade att spela rugby. DU var inte någon "good guy!", du var mera lik mig, men när jag förstod att DU hittat din överman, min lilla "crazy daughter" då blev jag glad - för nu förstod jag att nu hade Frida fått något att bita i eller är det tvärtom?"

Foto; Mattias Ekström 2007 Möja, plus egen komposition.
Vi dansade till "The Wine Song" med The Cat Empire

Mitt liv i ett nöt-skal

Foto; Annalisa Lidell 1968, Björbo Dalarna

Så såg jag ut 1968 när jag kom till Dalarna på min Triumph

Så djävla dryg jag vara på den här bilden. När bilden togs då upplevde jag att jag inte var något, men jag hade drömmar.

Så är det för vissa, man måste blir 50 plus innan man vet vad man har för värde, men då blir man som jag förvånad över att man inte längre bryr sig om att de mål som man satt upp inte gick att förverkliga.

Det är inget som man ska skryta med - det passar sig inte, men eftersom jag fortfarande tycker att jag samhälleligt sett inte blivit något så är jag avundsjuk på dem som "lyckats".

Jag är inte bara avundsjuk utan jag är också missunnsam, på alla de som skitar ner miljön utan att bry sig och kör omkring på stan i enorma och gigantiska stadsjeepar. Snacka om dålig självkänsla!

Hur kan det komma sig att dessa pösmunkar får mig att känna mig mindre värd när det är de som är det största problemet? Troligen är de, som jag en gång var omedveten om mindervärdighetskomplexens "drivkraft".

Detta är skrämmande att den världen vi lever i styrs av män och kvinnor som inte vet vilka de är och vad de vill. De tror att de är omtyckta och älskade när det är tvärtom.

Detta förstod jag "tidigt". 1999 slutade jag helt att klättra på samhällsstegen. Skälet var visserligen ren och skär egoism, mitt försökt att bli något stort hade misslyckades, men ändå.

De senaste 15 åren har jag därför tvingats cykla in till city på fem olika cyklar, de har gått sönder en efter en med cykelkungen blir allt fetare.

Med andrar ord cyklar tillverkade av en godhjärtad, ömsint och välvillig företagare som inte ser till några vinstintressen eller tillverkar något som går sönder inom ett par år utan han är nån som tänker på miljön, mänskligheten och det goda.

Alltså nån som blivit något och som har ett stort hjärta och är full av kärlek. I alla fall vill han/hon odla den myten om sig själv eller så tror de på det själva?

Svar till Björn Ek (9 juli)

Idag råkade jag läsa en insändare av en Björn Ek, Ystadspartiet, som "… inte vill bemöta osakliga inlägg". Utan att känna till sakfrågan i detalj så slår det mig att personen i fråga talar om sig själv, för något mer osakligt har jag inte läst på länge.

Hela sättet att skriva luktar 1930-tal. De som läst hur våra demagoger använde språket vet att man dels ställer olika grupper i motsättning till varandra, som Hitler gjorde, och dels använder man ett vokabulär som är både raljerade och osakligt. Den grupp som man är emot framställer man också som teknikfientlig och mot all utveckling, medan man själv tillhör de som är framstegsvänliga och progressiva. Detta betyder inte att jag menar att Ek har sådana sympatier, bara att tongångarna känns igen.

I mitt svar tänker jag inte göra som de. Detta är ett förlegat sätt att diskutera. Som ofta återkommande turist (flera gånger om året) upplever jag att Ystad har något som många andra städer i Sverige inte har. Framför allt tänker jag då på kulturen. Det finns säkert många som stöter sig på detta ord, men så var det också på 1930-talet. Då föraktade man ordet kultur. Kultur var lika med dekadens och förfall, men idag är det tvärtom. För en vanlig människa är kultur lika med odling, den är inget som man kan ställa i motsättning till teknik och framsteg. Det vet de som har/haft eget företag. Utan kulturen skulle vi inte kunna göra några tekniska framsteg. Det är två kontrahenter som verkligen skakar tass. Men inte nog med det. Idag har ju Ystad blivit utnämnd till årets stadSkärna. Bara det är stort!

Min uppmaning till de båda fraktionerna är att vara konkreta i debatten. Se istället till vad Ystad behöver för att kunna bevara den blomstrande idyll som jag upplever att den nu är. Låt "oss" bygga broar, men inte några som raserar, utan de som överbryggar meningsmotsättningar och ser till vad som är bra för alla invånare.

Leo T, som i turist, men ej trist.

Önskningar

Idag har jag fått lära mig att om jag bara önskade mig det som min själ önskar sig så skulle allt vara mycket enkelt. Om jag bara lyssnade på den del av mig som är den rena anden så skulle alla mina val och beslut vara enkla och följderna av dem skänka lycka. Vad det nu beror på? Kanske det är andens val och därför är den alltid det högsta valet.

De valen är aldrig tveksamma eller tvetydiga. De behöver inte analyseras eller utvärderas. Det enda man behöver göra är att följa dem, i handling, men jag är inte bara ande. Jag utgörs också av kropp och själ. Det är de underliga med mig, för ofta fattar jag beslut och gör val på alla tre nivåerna samtidigt och det är inte alls alltid som de stämmer överens. Det är inte ovanligt att kroppen vill en sak, själen en annan och anden en tredje.

Så var det när jag var barn, då var jag inte så mogen att jag kunde skilja mellan vad kroppen tycke utan jag gjorde det som verkade vara kul och vad som sinnet tyckte var vettigt - än mindre vad själen önskade. Och det vara därför som jag stod mitt på stora landsvägen mellan Alingsås och Trollhättan med min skottkärra när jag var ca två år.

Bilarna körde på var sin sida om mig och de tutade för att uppmärksamma mina föräldrar på vad som höll på att hända, men ingen av dem stannade. När min mor hörde signalhornens brölande då satt hon kaffet i halsen som mormor serverat i bersån och så rusade hon ut på vägen, men vad som sedan hände det har ingen berättat.

Jag får fråga min moster i Skåne var det lider, men på den tiden fick jag inte stryk om jag vara "dum" - det vet jag. Det fick jag däremot när jag blev äldre. Då fick jag lära mig att vilja, tanke och kroppen är åtskilda.

Med andra ord; om jag ville göra något som jag tyckte var kul då kunde det sluta med något som inte als var lika roligt. Därför har det inte varit lätt för mig välja rätt, om det nu finns något som är rätt. För mig har det som är lätt rätt och det kan ligga något i det.

Foto; Annalisa Lidell 1955 Tummleberg Västergötland.

Där är jag sex år, till höger grannens pôjk på sin trehjuling.

Idag har jag också fått veta att jag är medveten om alla min val. Mitt undermedvetna vet allt och ingen högre makt kommer att blanda sig i dem, tvärtom. Det är deras jobb att se till att det jag väljer blir verklighet.

Fantastiskt, de menar att när mina val är motstridiga – när kroppen, sinnet och anden inte agerar enhetligt - fungerar skapelseprocessen på alla nivåer och ger blandade resultat. Om hela jag däremot agerar i harmoni och mina val är "förenade" kan häpnadsväckande saker ske.

Yxhugg går igen?

Jag tror på kulturmänniskan och inte på den primitiva varelse som idag styr välden. Det beror på att jag har iakttaget att högt utvecklade varelser slår inte sig själva i huvudet med en yxa eftersom det gör ont och av samma anledning slår de inte heller någon annan.

Utvecklade varelser däremot har förstått att om man slår nån annan så blir den personen skadad. Om man gör det ändå så blir personen förbannad. Och om man slår honom igen så blir han rasande och tar fram sin egen yxa och slår tillbaka. Utvecklade varelser vet därför att om man slår nån annan så slår man sig själv med en yxa.

Det spelar ingen roll om man har fler yxor eller en större yxor. Förr eller senare blir man skadad eller så kan man säga att: "Yxhugg går igen!".

Eget fotot Härkeberga kyrka 1985

Jag har också iakttaget att icke utvecklade varelser - primitiva varelser observerar samma sak. Men de bryr sig inte. Utvecklade varelser vill inte leka leken "Den som har största yxa vinner". Primitiva varelser gör inget annat. Det verkar också som denna lek främst vara en manlig lek.

I vår art är det få kvinnor som vill leka den. De leker i stället andra lekar som är mera sofistikerade. Man kan fråga sig om kvinnor är högre utvecklade än män, men jag menar varken det ena eller det andra. Jag har bara iakttaget detta och sanningen är att det är en naturlag.

Problemet är att de lagar som inte är naturlagar går inte att se och måste därför förklaras för oss. Vi måste höra varför de är till för vårt eget bästa. Det måste visas för oss. Det är ingen lätt uppgift, för om något är för vårt eget bästa är det uppenbart. Bara det som inte är uppenbart måste förklaras. Det krävs normalt en mycket ovanlig och ihärdig människa för att förklara något som inte är uppenbart.

Därför har vi uppfunnit politiker och prästerskap. Kloka människor brukar inte säga så mycket. De är vanligen inte särskilt pratsamma. De behöver inte prata. Om de gör något och det lyckats så visar de dig helt enkelt i vad de har gjort. Resultatet talar för sig själva. Därför är kloka människor vanligen ganska tysta.

De behöver inte prata. Syftet är uppenbart. Dessutom, om de försöker med någonting som misslyckas, då har de inget att säga.

Så är inte med våra politiker. Till och med när de misslyckats så pratar de oavsett om de heter Reinfeldt eller Sahlin. Sanningen är ibland till och med att ju mer de misslyckas, desto mer pratar de. Detsamma gäller även de religiösa fanatikerna. Ju mer de misslyckas, desto mer pratar de.

Därför säger jag detta fast jag inte är religiös att sanningen och gud hittar man på samma plats: i tystnaden. När man har funnit gud och när man har funnit sanningen är det inte nödvändigt att prata om det. Det är uppenbart. De som pratar mycket om gud är förmodligen en sökare. Det är okej och det är inget fel med det, men man ska bara veta vem man är.

Man måste också skilja på en sökare och en finnare. En finnare är någon som hittar det han söker.

Gamla förhållanden

Eget fotot Nationalmuseum 1993

Mina förhållanden, de som varit känts fel och därför vill jag öppet analysera dem. Kanske det beror på att jag försökt lista ut vad min partner vill i stället för vad jag verkligen vill ha. Sedan måste jag bestämma mig för om jag vill ge dem det. Och då går det till så här: Jag bestämmer mig genom att ta en titt på vad jag kanske vill ha av dem. Om det inte finns något jag vill ha av dem då försvinner min första anledning att ge dem vad de vill ha, och därför ger jag dem sällan det de vill ha.

Om jag å andra sidan ser att det finns något som jag vill eller kanske vill ha av dem då kopplas min överlevnadsinstinkt på och så försöker jag ge dem det de vill ha. Sedan blir jag sur och sårad - särskilt om den andra människan aldrig ger mig det jag vill ha.

I det här spelet av ömsesidigt utbyte skapar jag en ömtålig balans och i väntan på att det ska ta slut spelar jag teater.

Frågan är om det verkligen har gått till så här? Något att fundera över i alla fall, men jag är osäker. Det beror på att jag inte vet vad"...jag verkligen vill ha". I varje möte har jag klart och tydlig förklarat vad jag ville ha, men det är igen som bryr sig. Istället tänker (har tänkt) de att han ändra nog sig och med tiden tröttnar han på att alltid behöva tjata om...

Delvis har de rätt för i många förhållanden har det blivit en obalans mellan kropp och själ och jag har inte veta vad jag "verkligen vill ha" eller har jag det?

Min slutsats blir att jag i mina relationer och möten med andra personer inte ska försöka lista ut vad de andra vill ha eller behöver, utan vad jag själv behöver eller vill ha för att kunna växa, för att kunna bli den jag vill vara.

Hur gör man?

Min ledsagare anser att det negativa som man tror på kommer att manifesteras i våra liv. Enligt denna uppfattning blir alla dåliga tankarna till negativa händelser och upplevelser. Därför måste jag på något sätt bryta ut dem mot goda och bra tankar.

Fast hur göra man när man har upplevelser som grundar sig på hjärnspöken? Inte nog med det; jag blir skiträdd när jag vet att minsta lilla fjärt kan leda till en ond upplevelse, vilket leder till tanke, vilket leder till upplevelse.

Då hjälper det inte med att jag vet att mina tankar ibland kan ge upphov till ständig glädje när den ursprungliga tanken varit positiv, därför att jag vet att det negativa också, ger upphov till ett ständigt helvete när den ursprung­liga tanken är negativ.

Knepet sägs vara att man ska förändra den ursprungliga tanken och förändrar man en grundtanke ska man handla i enlighet med den nya idén. Men man måste handla snabbt, annars kommer hjärnan att död i på den nya tanken innan man ens vet att den finns osv.

Så därför måste jag nu lära mig att handla snabbt när tillfället uppenbarar sig och om jag gör det tillräckligt ofta kommer min hjärna snart att förstå idén. Den kommer att bli min nya tanke och nya tankar är min enda chans.

Om jag lyckas så är det är en faktisk möjlighet att utvecklas, att växa, att bli den jag verkligen är och om man vill lägga grunden till en ny människotyp (evolutionen) måste man lära sig hur det är att leva i kärlek, lösa konflikter utan våld och inte som jag ofta gör, inte först och främst tänka på mig själv.

Problemet är att eftersom jag tillhör släktet sengångare så handlar jag bara snabbt när jag själv tjänar på det som händer. Ett sätt kan vara att jag så ofta som möjligt tankar hjärnan full med tankar om att jag måste göra något gott utan att jag förvänta mig att jag ska få något tillbaka.

Det menar jag är verklig kärlek.

Tack gode Gud!

Tack gode Gud för att du finns så du kan berätta att

"När du har varit man tillräckligt länge - när du har lidit tillräckligt av din egen dumhet; när du har gett upphov till tillräckligt med smärta genom det elände du själv skapat; när du har sårat andra till­räckligt för att upphöra med dina beteendemönster ­när du ersätter aggressivitet med förnuft, förakt med medkänsla, lusten att alltid vinna med lusten att ingen ska förlora - då kan du bli kvinna" och att; "När du har lärt dig att störst inte går först; att styr­ka inte är makt över, utan makt med; att absolut makt inte kräver någonting över huvud taget från någon annan; när du förstår detta, då kan du förtjäna att få ikläda dig en kvinnokropp - för då har du till slut för­stått hennes väsen."

Efter detta tänkvärda inlägg förstår jag varför jag inte haft någon framgång oss kvinnorna. De skrattade åt mig när jag stod på ett ben i dynghögen och gol. Då hörde jag inte vad de kacklade om, men nu vet jag vad de sa; de sa att jag var en sprätt som gärna fick stå där och gala i solskenet för när jag insåg hur fel jag var skulle jag tystna.

Nu förstår jag att de inte ville ha någon Dyng Johan typ som jag. De ville ha en man med självförtroende och inte nån som alltid skröt om allt han hade varit med om. Därför har jag nu bestämt mig att om jag vinner pengar och det blir en slant över så ska det gå det som sveda och värk till alla de kvinnor jag plågat under mitt liv som mannnnnnnnn.

Utrota tuppen!

Det är många män, även kvinnor som upplever att det kvinnliga (feminina) är tecken på svaghet. De är så fega (svaga) att de inte vågar erkänna att det är därför som de bästa soldaterna i krig är kvinnor. Hade "kämparna" insett detta då hade de inte blivit kanonmat på slagfältet.

Man kan fråga sig varför det är så? Det är svårt att svara på, men en sak vet vi och det är att det västerländska samhälle är genomsyrat av att bara den som visat hur duktig han är når framgång och lycka.

Med andra ord det är elitidrottstänkandet som styr våra handlingar och då är det bara ettorna som räknas. Alla andra är nollor om man jämför och då är det inte konstigt att vi mår dåligt, inte ens den som för tillfället är på toppen av gödselstacken känner sig inte särskilt lyckad.

Idag är kraven så höga att den som förr förstod vad som skulle hända om man jobbade häcken så att näringslivet toppar skulle få ut sina bonusar rasar ihop. Värre blir det om de styrande tror att folk som tappat sugen simulerar. Då kan man hamna i en märklig situation. Istället för en hjälpande hand får man till svar; att du orkar dubbel så mycket när du känner att du är helt slut, trots att alla inte är lika vältränade som supermänniskan Gunde Svan.

Tack och lov det finns undantag, Posten visade att de förstod när en indianhövding fick första pris för bästa ledarskap. Hövdingens uppfattning om det vi håller på med kan liknas vid en galopptävling där alla hästar springer rak in i en vägg.

Vi bord utlysa flera sådana tävlingar. När priset delas ut ska inte bara de delta som tagit makten genom att lova väljarna ordning och reda utan också de som sparkar på de som ligger ner och kräver att de ska resa sig.

Frågan är hur många som vet att jorden är lika sjuk som alla de som fallit ihop av utmattning, de som känner sig som parasiter därför att de inte är lika "starka" som sina kolleger. De som inte uppfyller kriterierna på vad man kan begära av en riktig karl som dopar (kokain) sig för att slå nya rekord och därmed höja ribban ytligare ett pinnhål eller ska det vara pinhål!

Tack gode gud för att du skapade det kvinnliga! Då finns det hopp och nu hänger det inte på de som styr världen utan på alla nollor som har den verkliga makten. De måste tänka om och förstå att det som är en svaghet är en STYRKA. För att förstå välden måste man tänka HÄNGA UPP OCH NER! Med sådana tankar slipper vi bli utfodrade med den smörja som vi dagligen matas med via media.

Ska vi rädda världen måste vi börja med oss själva. Vi måste förstå vilka vi är och vad vi vill med våra liv. Gör vi inte det då kommer vi att självdö. Vi kommer att ruttna i ett universum som är "oändligt frikostigt" och där alla vet "...att det som du av hela ditt hjärta önskar dig ska komma till dig bara du har tålamod."

Är det jag skriver högtravande? Vad bra, då har jag visat en svaghet och det tänker jag fortsätta med eftersom det är en styrka.

GLAD PÅSK!

Jag är perfekt!

Vem har sagt detta?

”Ett träd är inte mindre perfekt för att det är en planta. Ett litet barn är inte mindre perfekt än en fullvuxen människa. Det är perfektionen själv. Det kan inte göra något, känner inte till något, som gör det mindre perfekt. Ett barn begår misstag. Det reser sig, tultar om­kring, faller. Reser sig igen, lite ostadigt, och håller fast vid sin mors ben. Skulle det göra barnet defekt? Jag ska säga dig att det är just motsatsen. Det barnet är perfektionen själv, helt och fullt och full­ständigt underbart.”

Och sådan är även jag?

En guldgruva?

Igår läste jag i boken som jag blivet rekommenderad (se blogg 2006 "Jag är profeten") att:

”Det finns inga "rötägg". Det finns bara människor som inte håller med om ditt sätt att se på saker och ting, människor som konstruerar en annan modell av världen. Jag ska säga dig detta: Inga människor gör något fel, sett i ljuset av deras modell av världen. ”

Jag vet, det är sant, men ändå känns denna uppfattning skrämmande om man drabbas av en annan modell.

Låt mig förklara. I mitt hyreshus, som jag flyttade till 1993 (en hyresrätt) har det under åren flyttat in nya hyresgäster. De flesta är unga människor som tror på alliansens lockbete och socialdemokraternas propaganda om att de sitter på en guldgruva. Vad man inte har berättat för dem är att det blir banken som äger lägenheten efter att de blivit bostadsrättsinnehavare. De skulle få låna pengar till insatsen som idag värderas till mellan 30 000 - 40 000 kronor per kvadratmeter. "Vilken hyra kommer de att få?" och "Går lägenheten att sälja?" är också frågor man måste ställa sig när man bor, som jag i ett område där man planerar att bygga ytterligare ett kraftverk. Då blir fler kraftledningar och mera utsläpp.

När inte rötäggssyndromet fungerar då är det fantastiskt, men det är inte så ofta som jag lyckas med konststycket att inte bli arg på de som vill göra mig illa. Vist, motståndarna säger att deras modell är bra även för mig och reducera mig därmed till en nolla. Med andra ord jag är nån som inte vet något och därför borde jag hålla käft.

Det verkar som de inte förstått att nollan inom matematiken var en stor uppfinning. De vet inte heller att jag numera räknar mig till ettorna. När jag förstånd detta gick jag från insekt till insikt och mitt lyckotal är numera talet tio dvs. en etta och en nolla. Så kan man undra vem det är som sitter på en guldgruva?

Nu är boken färdigläst och jag inser att jag för länge sedan borde ha förlåtit mig själv för att jag inte förlåtit de som vill gå sin egen väg till kunskap. Kunskapen om att det inte finns något som är rätt eller fel och att man ska tycka lika mycket om de dåliga, som de bra valen man gör i livet.

Jag har utvecklats!

Igår mötte jag mitt alter ego på bussen. Vi har känt varandra i många år och trots att vi inte träffats så ofta (det händer bara när jag speglar mig i bussfönstret) vet vi mycket om varandra. Han ser bra ut, liknar en movistar, men de tycker inte han.

Han är också sur på kvinnorna, i regel har han mött riktiga skräckexempel (det finns lysande undantag från denna regel) och därför är han inte feminist. Han räknar sig istället till "loners" eller "loner wolf", men det är inte därför som han flyr människorna. Han flyr dem därför att han är sårbar och sensibiliteten och det gör honom till en person som lätt kan bli förbannad på dem som inte gör eller tänker som han.

Som en svamp suger han upp allt negativt, framför allt är det den bild av ”verkligheten” som media leverera som skrämmer honom. Han är rädd för att de ska få rätt i fråga om människans (politikernas) ondska. Man skulle kunna säga att han är hudlös och hade han levt på medeltiden då hade han figurerat under namnet "Den svarte riddaren utan rustning".

Tack vare honom har jag i alla fall fått insikt om vem jag en gång varit. På många områden är vi fortfarande lika (mest i fråga om humör), men i motsatts till honom är jag emot självmord, men jag anser naturligtvis att om nån blir till en grönsak så har man rätt att förkorta hans liv. Därför hade han planer på att öppna en självmordsklinik, men bara för män över 50 år. Det beror på att han anser att män i hans ålder är ett hinder i utvecklingen och dessutom har de snuskig fantasi. Gud vet vad gubbarna skulle vilja göra med kärringarna?

Nu pratade jag inte om vem han är. Jag sa bara det han tänker om män i allmänhet därför att vissa kvinnor tänkt så om honom. Utan hämningar hävdade en rödstrumpa som han känt att alla män utan tvekan skulle kunna sätta på vem som helst om de fick och de skulle till och med våldföra sig på barn om det var tillåtet. För att mildra effekten av denna minst sagt fruktansvärda anklagelsen la hon till att han inte var sådan. Det senare skrattade vi åt under resan när jag replikerade och sa "Det var ett omständligt sätt att säga sanningen till den som man inte öppet vill såra."

Därför frågar jag nu: "Varför pratar de kvinnor som han varit tillsammans med om sina rädslor inför mötet med ett monster?" och "Döljer de något?" Jag tror att svaret inte kan förmedlas av mig, möjligen av en psykiatriker eller sexrådgivare, men till mitt alter ego vill jag säga: Du har valt fel sorts kvinnor. Att det bliv så beror på att du inte veta vem du är och vad du velat.

Om den klokaste av de kvinnor han träffat, det finns som sagt en läser detta då önskar jag att hon i kommentaren nedan skriver att han inte ska bry sig inte om vad andra tycker om honom. Jag tycker också att hon ska skriva att hon älskar honom just därför att han är en pervers snuskgubbe. Då skulle han kunna svara att hon nu gjort ett bra val. Det är bara att vänta och se om hon skriver någon gång?

Min slutsatt är att odla rosor det är vad han (jag) skulle ha gjort istället för att skriva en massa ord som ingen läser eller bryr sig om.

Gustav Tenggren

När min mor 1962 för andra gången skilt sig flyttade vi ifrån Karlskoga till Magra i Västergötland. I mitten av 50-talet var Falköping min hemort. Utgår man ifrån namnet så skulle man kunna tror att det inte händer så mycket på denna plats. Klent med upplevelser med ett annat ord. Men i Magra har det hänt saker som får mig att nu ställa frågan: Är det inte är farligare att bo där än i Stockholm?

Det var i denna by som 33-åringen (Victor Gunnarsson) gömde sig under hetsjakt på Palmes mördare och det var där jag möte en "levande" vålnad (se även "Att vandra ensam"). Därifrån kom också tecknaren Gustav Tenggren, men han emigrerade till Amerika 1920. Bilderna som han tecknat ser miljarder människor på varje julafton i teverutan. Han arbetade åt Walt Disney 1936-40. Det är han som gjort illustrationerna till sagorna "Snövit och de sju dvärgarna", "Bambi" och "Pinocchio" och jag har sett originalen.

Det var på Nationalmuseum 1990, men vad man i allmänhet inte tänker på är att det var i skogen vid Magra kyrka som han hittade stoff till sina motiv. I Wikipedia kan man läsa att

"Pinocchios skapare, dockmakaren Gepetto, har i filmen många drag som påminner om Gustafs farfar Johan Teng. Det har även sagts att Bambis halkande på isen ska ha hämtats från Tenggrens barndomsupplevelser på sjön Anten." 1916, innan han emigrerade var han illustratör på tidskriften ”Tomtar och Troll”.

Det var i Magra som Gustaf hittade stoff till sina motiv!

För Gunnarsson gick det sämre, han drog också till USA, men det var igen bra idé. Han blev kär i en kvinna (Kay Weden) som var gift med en polis. Under kärleksruset glömde Victor bort att även amerikanerna var ute efter hans skalp. I december 1993 blev HAN AVRÄTTAD MED TVÅ SKOTT.

Detta hände en person som påstods ha dödat Sveriges stadsminister och som kallade Amerika för "Världens frälsare". Ödets ironi kan man tycka, men då är det inte så konstigt att jag fått för mig att bi Laden spatserar i skogarna runt Norra Djurgården. Att han däremot skulle hålla sig gömd i Magra, det tar jag för helt osannolikt eller har jag fel?

En länk till Magar.

Sitter vi i samma båt?

I slutet av 1990-talet gjorde jag tre försök om en konferens på temat: kulturens betydelse för ett lands ekonomi. I första hand vände den sig till topparna inom näringslivet.

Av folkhögskolornas elevorganisation SFEF fick jag en stor summa pengar. I deras namn hyrde jag sedan Najaden som på somrarna ligger nedanför Stockholms slott. Ombord på skeppet, en tre mastad skonare skulle det också finnas politiker och kulturarbetare.

Vi skulle segla omkring i Skärgården från klockan tio på morgonen till fyra på eftermiddagen. Passagerarna var också bjudna på lunch, men ingen anmälde sig. Marita Ulvskog, som då var kulturminister blev också inbjuden, men hon svarade inte på min inbjudan.


000
Man kan fråga sig varför jag tog ett sådant storstilat initiativ och hur uppfattades det av högdjuren? Risken är att inbjudan aldrig kom fram utan hamnade i papperskorgen hos sekreteraren på något departement eller kontor.

Upplägget var enkelt; "Kultur är vårta tänkande", men frågan var hur får man beslutsfattarna att förstå detta? Då verkade det inte som de hade gjort det, men nu är det annorlunda. I allmänhet vet jag att hur mycket man än försöker att med ord påverka andra så lyssnar de inte. Alla måste själva göra sina egna erfarenheter. Därför bör man ha tålamod med den sittande regeringen - även politiker ska lära sig att "det man ger ut får man tillbaka", fast det gäller inte statsministrar. Om dem säger jag det som Cicero sa

"Vem som helst kan fela, men endast den dumme framhärdar i sina fel" *

Jag har därför inga förväntningar på kvinnliga statsministrar. De är inte annorlunda än sina manliga kolleger.Det har i alla fall de kvinnor som jag varit tillsammans med bevisat. När de attackerade mig med olika påståenden om hur fel jag var för dem fans det bara ett sätt att komma undan det totala kriget och det var att säga "Du har rätt!". Om jag valde en annan väg var utgången given - jag blev till intet gjord (jord?) och anklagad för att ha starta konflikten.

Nu frågar jag mig därför "Har våra manliga statschefer för mycket kvinnliga hormoner?" Det låter konstigt, men trots mina erfarenheter av det motsatta könet så tror jag ändå att det handlar om individer. Vi är alla olika och de människor som jag mött har var min egen spegelbild. Därför frågar jag mig: "Är jag en person som söker konfrontation?". Det är nog bäst att jag skaffar mig en nackspegel. I värsta fall får jag tar fram luppen.

Svaret är jag skyldig denna bloggs eventuella läsare, men jag ha inga förväntningar. Jag är inget helgon som våra politiker och företagare tycks uppfatta sig själva innan de blir avslöjade. Kanske svaret är att "det är inte dygderna som gör oss till människor utan felen"? I så fall sitter vi samma båt eller om man så vill - skepp.

* Cicero, egentligen Marcus Tullius Cicero, född 3 januari 106 f.Kr i Arpinum (nuvarande Arpino), död 7 december 43 f.Kr, var en romersk talare, författare och politiker. Han skrev tal, brev och verk om retoriken och filosofin.

Busch, ny på stationen!

Webbplatsen "Sopstation Broadway" la jag ner år 2005 eftersom det inte kom in några "sopor" till redaktionen. Trots det har årgång 2004 funnits kvar och en besökare har hört av sig.

Där är begravningsentreprenör Gösta Skyffel ifrån Gräfsnäs. När han läste sajten häpnade han över innehållet och ville visa sin uppskattning genom att på en gravsten, i guld gravera webbsidans tillkomst och upphörande. Vi (jag) tackar honom för detta djupsinniga initiativ.

Från Hans Hörman i Hörup har jag inget hört, men till allas vår glädje kan jag meddela att Busch ska bli ny medarbetar på stationen när den återuppstår 5 november 2008. Ny-till-skottet sker alltså dagen efter presidentens avgång. Han kommer att skriva under namnet Moore Bosch - en synonym för mera skräp.

I alla fall kan jag glädjas åt att det blev en insändarstorm efter publiceringen av första numret. Bland annat påpekade rättaren från Pikborgs slott, Jonas Ordsvall helt rätt att stationen har brister, den innehåller många stavfel och syntaxen är rutten. Han föreslog, att om komposteraren var osäker så kunde han "ryka in som korrekturläsare innan du skriver utt skitten"

Se länk:(http://home.rixtele.com/~station/).

Från insekt till insikt

Jag tror att Dinamejlet från den 29 januari har svaret på en fråga som jag funderat över. Det beror på att jag haft samma upplevelse som hon.

Hon berättade att 2002 målade hon fem flygplan varva ett flög in i ett torn. Den 10 september samma år tänkte jag "Hur kan man bygga skyskrapor!" och "Vad händer om ett plan flyger in i dem?" Kan det vara så att vi varseblev det som hände den 11 september? Vi kunde med andra ord se in i framtiden utan att veta om det.

Hur vågar jag påstå detta? Svaret är att jag vet att det är så av egen erfarenhet. Jag vet också att den som tvivlar på sådana ting plötsligt kan ändrar sig när han inse hur fel han/hon har. Därför säger jag att anledningen till min fråga var inte bara det vi upplevde utan också andra händelser som jag varit med om och som blivet uppmärksammade i media. Då tänker jag på saker som jag inte vill gå in på här utan vänta med till ett senare tillfälle. Nu vill jag bara tillägga att förr kunde man inte tala om det okända eller det övernaturliga utan att bli betraktad som galen.

Jag har träffat några som har gåvan, men som inte vågat berätta det för andra av den orsaken. Idag är det vardagsmat, var och varan person ser på teveprogram som handlar om det ockulta. Den populäraste teveserien som sänts i teven är ArkivX och Medium är minst lika populär.

Man kan fråga sig vad är det som har hänt? För det första tror jag att det är många som har tröttnat på de förklaringar som kyrkan och andra auktoriteter ger oss när det händer saker som vi inte förstår.

För att svara på detta måste jag återgå till frågan om hur det är möjligt att kunna varsebli något?

Jag tror att det handlar om uppfattning av tiden. Man kan fråga sig; vad är tid? Det märkliga är att när man tänker tillbaka så verkar det som tiden försvunnit på bara några få sekunder. Rätt var det är så är man 60 plus. Vi lever alltså i det som varit, nuet och i framtiden, men ändå är det bara nuet som existerar. Man kan då fråga sig hur man förklara skiftningar i naturen och alla rynkorna?

Jo, förändringarna passera förbi lika snabbt som ett ögonblick. Det är därför som vi måste vara i nuet, uppleva det, men också förstå att framtiden reda är här. Det betyder, tack och lov att Homo kulturs i motsatt till sin föregångare den primitive Homo sapiens ringer på dörren. Evolutionen har gett oss vad vi väntat på och behöver. Nu behöver vi en kärleksfull människa, den typ av människa som förstår att man ska sätta sig över primitiva instinkter som makt, egoism och penningbegär. Det var därför alliansen "segrade" i valet 2006 - nu är vi många fler som vet vad vi inte behöver.

Jag har hört att de kristna tror att Jesus ska komma tillbaka i år, men frågan är om han inte redan är här. DET ÄR DU SOM ÄR JESUS! Förra gången han vara här sa han att människan kan själv frambringa mirakel. Han sa "Varför är ni så förvånade. Detta och mer ska även ni göra."

Jag tror att han är här för att se om vi lärt oss denna läxa. Han ansåg att detta vara det viktigaste i läran om gudstron, förutom kärleksbudskapet. Varför? Svaret är; att det är kunskap om den gudalika människan som gör att vi går från insekt till insikt. Därför lever vi redan i paradiset, men vet ännu inte om det, därför kan vi frambringa mirakel, men gör det inte och det är därför vi mår så dåligt.

Meningen med livet är inte att komma någonstans det är att förstå vad vi är och alltid har varit.

Leos årskrönika för år 2006

När jag bestämde mig för att göra en blogg var det inget glädjande beslut. Jag skriver nämligen bara dagbok när jag inte mår bra. Därför är det som jag skrivet under år 2006 sådant som jag varit tvungen att får ur mig dvs. ilska, rädslor och uppkastningar. Främst tänker jag på min plan om att kunna flyga utan vingar (allegori). Detta mitt andra försök (det första gjorde jag 1986 när jag skilde mig) tillintetgjordes av mina rädslor för vad alliansen tänker göra med de som inte bor i Danderyd.

Att jag skrev så här beror inte på att jag har mina sympatier till vänster. Problemet är att jag har sympatier åt både höger och väster. Alla ska känna sig trygga i ett land oavsett vilket parti som regerar annars är det diskriminering.

I vanlig ordning så ser den sittande regeringen inte sina egna fel utan bara oppositionens, men det är inte bara deras problem. Det är hela mänsklighetens. Lucius Annaeus Seneca lär ha sagt att:

"Människan har en benägenhet att använda förstoringsglas för att se andras fel, i stället för att använda en spegel för att se sina egna."

Skulle jag skriva ytterligare en kommentar om det gångna året är det något om min mors bortgång. Minnesbilden av henne (jag kunde inte gå på begravningen) rör vid mitt hjärta. Till min bror vill jag också säga att han ska lyssna på Tommy Körberg. I albumet Gränslöst finns det en sång som heter ”Sol på jorden”. Innehållet i texten är något som jag önskar inte bara honom utan alla de jag känner, även de som råkar läsa denna blogg.

GOTT NYTT ÅR!