Nobel-priset

Jag är emot nobelpriset i litteratur och jag håller med Sartre när han i en intervju berättade varför han var emot.

Jag glömmer inte heller när Doris Lessing skrev under annat namn. Hon kallade sig, om jag mins rätt "El Sommer" och hon blev refuserad. Det var på samma förlag som hon alltid blivit publicerad!

"Så är det" (ett uttryck som den osäkre ofta använder) med de litterära finsmakarna. Det är borgerliga värderingar som styr vilka som ska bli berömda författare eller inte. Det är sorgligt eftersom jag inte tycker om att använda beteckningen "borgerlig". Vi är alla olika oavsett var vi hör hemma i repstegen, men när det gäller konst då är det som att köpa ett dyrt rödvin som smakar skit.

Det kostar skjortan bara för att man ska bevara myten att goda viner är skapade av de som verkligen kan sin sak. Jag däremot tycker att det är de billiga vinerna som är godast och jag tycker att de bästa författarna är de som inte blivit publicerade. Det är därför som inte jag har överlämna mitt manus till någon förlagsredaktör.

När Sartre var färdig med "Muren" sa han till Simone Beauvoir att om han blev publicerade då hade han misslyckats. När han sedan blev refuserad då grät han! Idag vet vi att Sartre var en dubbelnatur. Han sa en sak och gjorde en annan, men så är de flesta som fått det orala som gåva av gud, sådan är i alla fall jag.

Ska sanningen fram så handlar det om transpiration, men den som idag arbetar i sitt anletes svett gör det för penningen och inte för sakens egen skull. Det gäller som sagt bara att få folk att tro på myten om människans godhet - en tes som förövrigt bekräftats av en KTH;are som jag kände en gång.

Jag tror att konsten hör, som det mesta i vårt ekonomiska system till den öppna marknaden. Då säger reklamen; det vissa gör är mycket finare och bättre än vad andra gör. Att det sedan handlar om en god investering det pratar man tyst om och så pryder man väggarna med tavlor som vilken konstförfalskare som helst skulle kunna göra.

Det är alltså någon som tjänar på att framställa den som fått Nobelpriset som någon som står över alla andra. Framför alt att denna någon är så begåvad att ingen kan mäta sig med honom. Är inte alla i så fall lika stora? Under mina fyra år på Stockholms Stadsbibliotek upptäckte jag att smaken var som baken - delad, och eftersom jag inte passade in bland bokmalen fick jag sparken när jag tyckte att det mesta var som "Kejsaren nya kläder".

Med andra ord, Nobelpriset i litteratur är ett spektakel som ytterst syftade till att tillfredsställa marknaders behov av varor och tjänster.