Foto; Mattias Ekström 2007 Möja, plus egen komposition.Under pin-samma pratet visade sig en gloria ovanifrån
Tillslut förstod jag, man ska inte bråka med folk. Alla klättrar i var sin repstege och det blir problem om man försöker klättra i någon annans som jag gör.
Med anledning av denna synpunkt vill jag göra följande replik; syftet med det jag skriver är inte att döma. Det jag skrivet var ett försöka att förklara att egentligen finns det inte någon skillnad mellan oss vanliga medborgare och kändisar. Vi är alla en enhet. I "Jag, en bloggare I och II" som jag tagit bort handlar det däremot om att vissa sk. kändisar inte förstått detta. Om man ska tro media vill säga.
Skulle de ha förstått då skulle deras handlingar genomsyras av eftertänksamhet. De skulle tänka att; om jag lyckas så är det någon annan som misslyckas och om jag tjärnar 40 miljontals kronor om året så är det någon annan som inte har råd med en skål ris på andra sidan jordklotet.
Sådan är jag, fulla av motsägelser och nu ville jag ta åt mig "äran" av att vara nån som vet något. Tyvärr måste jag konstatera att de försök som gjorts angående möjligheterna att ändra på sådana som jag har tillintetgjorts. Jag som tillhör en arrogant typ som tror sig veta hur det förhåller sig i världen.
Visste jag svaret på fråga om hur man gör för att förändra mig då skulle jag löst det störta problemet som finns på den här planeten. Jag skulle rädda jorden från undergång!
1 kommentar:
Det sägs att man ska börja med sig själv om man vill förändra välden och då bör jag sluta med att anklaga andra för att de flesta bara tänker sin egen lycka. I stället ska jag skratta åt det och älska mina medmänniskor. Framför allt ska jag inte bry mig om vad media skriver om kändisarna. Att stirra sig blind på andas "fel" och "brister" det mår man inte bra av i längden även om det kan vara lärorikt. Lärorikt i detta avseende är att det är våran egen spegelbild som vi möter.
Alltså, vi är alla en enhet, lika varandra och tror inget annat för de helgon vi hör tallars om är så få att de går att räkna på ena handens fingrar. Någon har sagt att man inte kan komma undan sin egen skugga, men jag tror att det viktigaste ändå är att vara sann mot sig själv. Då har man kommit långt, men de är svårt. Att trampa kändisarna på tråna det är däremot lätt, men att se sig själv i en spegeln och förstå att det inte finns någon skillnaden mellan mig och han som har en lön på 40 miljoner om året är inte lätt, det kräver ett hjärta av sten eller guld?
Skicka en kommentar