Min ledsagare anser att det negativa som man tror på kommer att manifesteras i våra liv. Enligt denna uppfattning blir alla dåliga tankarna till negativa händelser och upplevelser. Därför måste jag på något sätt bryta ut dem mot goda och bra tankar.
Fast hur göra man när man har upplevelser som grundar sig på hjärnspöken? Inte nog med det; jag blir skiträdd när jag vet att minsta lilla fjärt kan leda till en ond upplevelse, vilket leder till tanke, vilket leder till upplevelse.
Då hjälper det inte med att jag vet att mina tankar ibland kan ge upphov till ständig glädje när den ursprungliga tanken varit positiv, därför att jag vet att det negativa också, ger upphov till ett ständigt helvete när den ursprungliga tanken är negativ.
Knepet sägs vara att man ska förändra den ursprungliga tanken och förändrar man en grundtanke ska man handla i enlighet med den nya idén. Men man måste handla snabbt, annars kommer hjärnan att död i på den nya tanken innan man ens vet att den finns osv.
Så därför måste jag nu lära mig att handla snabbt när tillfället uppenbarar sig och om jag gör det tillräckligt ofta kommer min hjärna snart att förstå idén. Den kommer att bli min nya tanke och nya tankar är min enda chans.
Om jag lyckas så är det är en faktisk möjlighet att utvecklas, att växa, att bli den jag verkligen är och om man vill lägga grunden till en ny människotyp (evolutionen) måste man lära sig hur det är att leva i kärlek, lösa konflikter utan våld och inte som jag ofta gör, inte först och främst tänka på mig själv.
Problemet är att eftersom jag tillhör släktet sengångare så handlar jag bara snabbt när jag själv tjänar på det som händer. Ett sätt kan vara att jag så ofta som möjligt tankar hjärnan full med tankar om att jag måste göra något gott utan att jag förvänta mig att jag ska få något tillbaka.
Det menar jag är verklig kärlek.