Tankar och ord

Det finns många sätt som jag kan kommunicera på och ett är genom tankarna. Tankar och känslor är inte samma sak. Mina tankar är fulla med bilder och lägger jag sedan till upplevelser så har jag hela raden av är kommunikativa verktyg framför mig.

När jag använt dem är det bara orden som återstår och då blir det problem. Orden är de som oftast skapar missförstånd. Ord är bara ljud som företräder känslor, tankar och upplevelser. De är tecken och märken på ett papper och de är inte som verkligheten är. Det är inte sanningen.

Det är svårt att förstå, men om jag tolkar mästaren (kraften) rätt så kan orden hjälpa mig att försåt vad han/hon menar. Kraften menar att det jag upplevt får jag veta, men det finns saker man inte kan uppleva. Därför finns känslorna och tankarna kvar.

Då är det märkligt att vi lägger stor vikt vid orden och så liten betydelse av upplevelse av orden. Det är inte bra för när upplevelsen av vad nån sagt skiljer sig från det vi hört nån säga då litar vi inte på upplevelsen utan på orden när det borde vara tvärtom.

Detta är varligt bland kristna, teologer och politiska fanatiker. För dem betyder orden allt. Gud sa och Marx skrev att ...osv. Det beror troligtvis på att de är rädda och otrygga.

Otrygga människor behöver något som de kan lita på. Orden är för dem det samma som vetenskapen är för ateisten. Att sedan orden bygger på ett vetande som till stor del är känslor, tankar och upplevelser - den taken vågar de inte ens tänka.

Våra upplevelser och känslor inför något representerar det vi faktiskt vet om detta. Orden försöker bara symbolisera det vi redan vet och ofta rör orden till det vi redan vet.

Ett sådant exempel är det jag nu skrivet och därför frågar jag mig om det var det någon som förstod?