Har jag hittat verktyget?

Så har jag äntligen kommit fram till slutklämmen. Förut skrev jag att jag "...inbillar mig iaf. att om jag hittar det rätta verktyget så kan jag får fram känslan av att vara älskad.", men det är inte lätt att förklara hur jag tänker.

Troligen är det bara den som upplevt samma sak som nu kommer att förstå vad jag skriver. Så är det med orden, man måste upplevt det som händer för att förstå vad andra skriver och pratar om.

Låt mig förklara: Människan är jordnära och det andliga upplever hon som ett mysterium. Däremot tror hon på katastrofen. Sådan är jag, men jag har också en annan sida. Jag förstår att slutet-är-när-känslan är en illusion som framför allt media frossande i hemskheter därför att de tjänar på det.

Som sagt alla tjänar, men jag tjänar inte på illusioner om katastrofer.

Däremot tjänar jag på att förstå vad andlighet är och vad det kan betyda för mig. Att förstå det bygger på tron om att kraften är en annan dimension av liv.

Det är märkligt att de flesta bara acceptera en form av liv trots att de inners inne vet det finns fler verkligheter. Då talar jag om det vi inte ser, men som jag i 23 år upplevt finns. Det var i Sparreholm 1986 som det började, men det är bara de senaste 2 åren som jag fullt ut praktiserat kunskapen.

Det är bara genom att släppa fram känslan (andlighet är känsla) som vi slipper att bli fångna i det jordiska helvetet. Vi tjänar alltså på att göra det, men det är få som insett detta eller så har jag fel.

De flesta tycker kanske att det jag skrivet är en självklarhet, men som man inte ska berätta för någon. Den inställningen respekterar jag vanligtvis, men som jag just nu inte bryr mig om.

Detta är verktyget som jag talat om finns och det som jag inte använt för mina rädslor oftast tagit överhanden. Skräcken som jag beskrivet i många blogginlägg.

När jag fullt ut förstår detta (vetande) då kommer jag att kunna möta det adliga. Bildligt talat så blir jag då fri ifrån det fängelse som jag själv skapat.