Livet är fantastiskt!

Äntligen har jag kommit fram till det jag vill säga med det senaste i blogginlägget. Kontenta är inte att jag vill ge folk skuldkänslor för hur de lever utan jag konstaterar fakta. Se på våra (mitt) liv utifrån.

Det är inte lät eftersom upplevelsen är subjektiv och i bakfickan finns det hos mig ibland ett litet hat mot dem som "lyckats" i samhället. Sådant som jag ännu inte har bearbetat, men när min dotter blev läkare då kändes det som om jag måste tänka om.

Jag inser numera att det är ett förlegat sätt att se på saken. De som "lyckats" har oftast enorma studieskulder och tvingas slita som djur. Vem orkar arbeta 75 timmar i veckan som min dotter gjort periodvis?

Mitt problem är inte bara att jag bryr mig om vad andra tycker om mig utan jag tror också att alla som inte lever som jag har det mycket bättre.

Det jag ville säga är att det vi upplever är ett bländverk. Ett bättre ord är illusioner. När jag verkligen har förstått detta då har jag kommit långt, men inte heller det är lätt att förstå. Illusionen av den sk. verkligheten är alldeles för påtaglig.

När jag drabbas av nått som är dåligt då känns det verkligen inte som en illusion. Tvärtom, då känns det som jag skulle vilja dö, men det är detta som är knutpunkten.

Nästa steg i utvecklingen är att förstår att trots det som händer så finns det inget som är negativt. Vad ville jag säga med detta? Jo, om jag väljer att tro på allt som är ont och dåligt då får jag också uppleva det onda och dåliga.

Därför måste jag göra något gott av livet här och nu för att förstå hur fantastiskt det verkligen är.

Att äga ett vapen!

Det är inte helt fel att säga att tillgängligheten på vapen har betydelse när det sker massakrer i skolan, men det är inte hela sanningen. En orsak är också hur vi vuxna, som är barens förebilder beter oss mot varandra dvs. vad vi lever för liv.

Därför är det patetisk när många frågar sig "Hur kunde det hända?!"

Ser vi på våra egna eländiga liv då är det inte mycket att skryta med. Det enda vi är intresserade av är hur mycket pengar vi ska tjäna och på listan över vad som är värt att värna om så ligger kärleken nästan längst ner.

Det är i alla fall så jag upplever det. Som nummer två kommer hur vi ska fylla våra bostäder med materiella ting. Det betyder inte att man inte ska köpa saker, det betyder att allt värderas i pengar.

Detta genom-syrar samhället. Även myten om att de duktigaste eleverna i skolan får de bäst betalda jobben odlas av lärarkåren utan att nån protesterar. Att resten blir andra klassens medborgare det verkar inte göra något.

Sedan krigar "vi" mot andra länder, dödar kvinnor och barn för att bevara vår position och vårt herravälde.

Vi vet numera att Bush har egna oljeintressen i Mellan Östern och att det är därför som han är så engagerad. Det finns också de som menar att klanen Bush är orsaken till 9/11 attacken. Vi vet även att i Irak finns det klaner eller ätter som blivit rika genom att döda sina "egna" för att bli stora och mäktiga.

Så fungerar människan, enligt media iaf. Sedan tror en del vuxna att det går att lura ungdomarna. Det går inte för de är inte dumma och de har alltid sett raket igenom vuxna och alla de motsägelser vi försöker dölja.

De flesta köper vuxenlivets hyckleri med åren, men vissa tänker att så ska det vara dvs. mördandet är ett sätt att lösa konflikter och problem.

När ska den moderna människan förstå att alla problem har vi själva skapat?

Finlands sak är vår!

Så blev det en ny massaker i Finland. Skälet är alltid det samma världen över. Mördaren hatar människosläktet och jag håller delvis med. När jag fick höra att "våra" EU-parlamentariker får en löneökning på 17,000 kr månaden gick jag i taket och sa: "Det är nästan en hel månadslön för en varlig arbetare!"

Sedan ställde jag mig följande frågor "Är det ett nytt frälse politikerna skapat?" och "Fattar de inte att i och med så stora löneskillnader kommer de bara längre och längre ifrån de väljare som de säger att de värnar om"

Förr trodde jag i min naivitet att politisktarbete var ideellt, men nu har jag förstått att jag alltid varit annorlunda. Många av mina f.d partikamrater från 1970-talet tjänar idag hutlöst mycket pengar. För att närma några, Aschberg, Guillou, Mankell och...listan kan göras lång. De hävdar naturligtvis att det gör något gott för mänskligheten, men det gör politikerna också.

Det är inte konstigt att en pojke i en liten by nära Vasa blir påverkad av det som händer i stora välden när till och med jag reagera över människans roffar instinkt. Om Matti Saari kunde svenska då skulle han (innan massakern på sina kompisar) kunnat läsa mitt "djupsinniga" blogginlägg om att den verklighet vi levde i är en illusion, något som vi själva skapat.

Det är inte lätt att se på världen med andra ögon än dem vi blivit uppfostrade med, framför allt inte när media bara berättar om människans ondska.

Ärligt talat så tycker jag att de bär ett stort ansvaret för det som händer även om vi alla är delaktiga på något sätt. De får vad de för-tjänar och ibland undrar jag om de njuter av vad de åstadkommit även om media "personligen" inte hållit i vapnet som dödat. Därför tycker jag att man ska sluta håna de läsare som säger att man ska skriva om positiva nyheter.

Att skriva positivt betyder inte man ska kåsera över nån stackars andmamma som tillsammans med sina ungar försöker går över gatan utan det är att vi måste se på världen med andra ögon. Det kanske inte säljer lika mycket, men i det långa loppet kommer alla att tjäna på det.

Media försvar sig med att de måste skildra verkligheten, men frågan är vilken verklighet de skildrar? Är det de byggnader som rasat i ett krig eller är det alla de som står upp?

Är det den verklighet som handlar om kärleken till medmänniskorna eller den där människan framställs som värre än djuren?

Varför rädda planeten?

Fotot togs 2008 av Ann Dessnert på "Art Center" i Kivik

Nu ska den "samlade" vetenskapen göra ett laboratorieexperiment som får mig att undra över mitt eget förstånd. Man ska skapa en Big bang och lugnar oroliga med att experimentet är helt ofarligt. "Jorden går inte under!" säger forskarna, men är det möjligt?

Hur kan man skapa en explosion som är ofarlig? I så fall är det media som bara vill skrämmas när de letat upp en förvirrad Dr Kalkyl som varnar för konsekvenserna dvs. de svarta hål som kan uppstå eller så finns det inga.

Trots analysen av svaret är jag tveksam. För de första så vet alla, oavsett yrke och status att det finns inget som heter hundra procent säkert. Det fick studenterna på tekniska högskolan åtminstone förr lära sig när de förr disputerade. För det andra så vet vi också att världen består av atomer, neutroner, protoner och framför allt knäppa forskare. Om nu dessa kommer i rörelse skapar de en kedjereaktion utan dess like.

Frågan är om inte kroppen kommer att sönderfalla i små partiklar? Vill det sig riktigt illa så förintas vi helt och hållet då hinner inte ens Dynamit-Harry säga sin klassiska rep-lik "Vilken jädra smäll!".

Resonemanget bygger helt på min egen teori och den har inget med svarta hål att göra. Svarta hål däremot är en dammsugare som suger upp allt i sin närhet. I hålets centrum finns det igen tid, men hur mycket rum som helst. Jorden få med lätthet plats och en del andra planeter lär också följa med i gapet enligt teorierna. För något svart hål har ingen sett.

Att den som lever får se är heller igen tröst eftersom det lär inte vara nån som gör det, men frågan är om det gör något om planeten jorden förintas. Det beror på hur man ser det, man kan som jag ibland gör, se värld som en häxkittel där alla vill sko sig på andras bekostnad och det enda som räkans är hur mycket pengar man tjänar.

Men det finns ett annat sätt att se på saken. Då är världen full av människor som inte bara älskar de sina utan allt levande som finns på planeten. I den världen är vi en enhet och inte åtskilda, då finns det något för alla och ingen är utan.

Allt det dåliga vill säga är illusioner som vi tror på därför att vi blivit lärda att vi inte har något värde.

Därför ska jag inte som jag förut tänkt, förbereda min övergång till andra sidan dvs. lämna planeten utan jag ska uppskatta de som verkligen ser på mig. Jag ska uppskatta dem därför att de vet vem jag är och hur långt jag kommit i min utveckling, andligt och själsligt.

Jag ska uppskatta det fina som jag trots allt lyckats åstadkomma under de år som varit. Svaret på frågan om en galen värld är att vi får det vi tror på. Vill vi att planeten Tellus ska gå under då gör den det. Det vill inte jag även om den värld vi lever i ibland kan verka vara fullkomligt absurd.

Låter det hoppfullt? Ja. att jag tänker så beror på att jag tror på evolutionen. Människan kommer alltså med tiden att bli det vi innerst inne önskar - en sund varsels som är fri från habegär, hämndlystna och egoism.

Nu flyttar jag från Älta!

När jag var ung då var allt frid och fröjd, men sedan hände det saker som förändrade vardagen på ett drastiskt sätt. Jag skulle kunna lämna ut mig i bloggen och säkert finns det många som skulle gotta sig i mitt elände, men det är inte så märkvärdigt det jag varit med om.

Ett "problem" bland många är att jag tar livet på för stort allvar och jag lyssnar för mycket på vad andra säger. Sedan ältar jag det tills jag blir grön i ansiktet, men då är det klart.

Vad ett sådant "beteende" får för konsekvenser får var och en räkna ut. I alla fall tror jag att det är få som vill umgås med en sådan person. Under en period hade jag epitetet "Den Svaret Riddaren" eller "Mörkrets furste" ...från Älta?

Det som däremot är märkvärdigt är att är jag idag kan skriva att det finns inga onda människor bara människor som har olika problem som de brottas med. I och med denna menig är alla som gjort mig "illa" förlåtna!

Det betyder inte att om nån gör mig "illa" igen så kommer jag inte att reagera. Det betyder att jag förstår bättre vad som ligger bakom varje individs handlade gentemot mig.

Hur kan jag vara så säker på detta? Jo, när jag varit "dum" mot andra så har det berott på de problem som jag har och så måste det även vara för andra. Ingen vill medvetet göra nån illa utan de handlar i enlighet med vad de tycker är rätt och fel.

Därför finns inga rötägg som jag brukar säga. Det finns bara människor som har en annan syn på saker och ting än de jag har.

För många är detta självklart, men för mig är det angeläget att förstå hur det förhåller sig så att jag kan gå vidare i livet. Frasen om att "älska, glömma och förlåta" kan lätt bli något som man slänger ur sig, men jag vill verkligen mena det jag säger och skriver.

Nu kan jag förlåta i djupet av mitt hjärta och göra nya erfarenheter som leder fram till att även jag kan glömma det som hänt.

Med andra ord; jag förstår nu bättre det som gjort mig bedrövad och alla de förrätter som jag ältat under åren.