P-ersons av-fall

Jag hoppas att en viss p-erson inte glömmer att "man känner en människa bättre på hennes av-fall än på hennes moral." Då kan denna p-erson babbla hur mycket han vill om hur mycket han älskar sina medmänniskor.

Inte ett ord är sant och tro inte att DU ÄR BÄTTRE ÄN JAG på de området. Vi är "alla" lögnaktiga i detta avseende. Det blir ändå inte som man tänkt sig för människan är ett djur som vill roffa åt sig, nån som tuppar sig och vill visa hönorna i hönsgården hur duktiga han är på att står med ett ben i dynghögen.

Därför ska jag i fortsättningen (också en lögn) hålla igen min stora käft. Jag ska sluta upp med att predika om hur man borde bete sig mot andra. Kan man inte själv leva upp till de ska man vara tyst.

Till vem denna text riktar sig till det får var och en själv räkna ut, men om nån p-erson känner sig träffad lär han nog inte förstå det. När jag såg honom på teven sist verkade det som att hälla vatten på en gås. Det heter dum som en åsna, men det heter också dum som en gås.

Vilken väg denna p-erson går har egentligen inte jag med att göra (n) och därför ska jag som sagt inte kritisera honom för de val han gjort i livet. En sak måste jag i alla fall konstatera och det är att utan honom och media hade alliansen inte fått "makten". Så därför förstår jag om de borgerliga i framtiden kommer att försvar honom och säga att han var en beundransvärd statsminister. Det vet inners inne att deras egen tupp inte är ett dugg bättre om man ska döma honom efter det han hitintills uppvisat.

Någon mer maktkåt människa får man leda efter. Minst tre ministrar har avgått, tio opinionsmätningar visar att de är i minoritet och ändå reagerar han utan att utlysa nyval. Frågan är vad det är som kommer att ta kol på honom?

Den kloke Cicero sa att:"Vem som helst kan fela, men endast den dumma framhärda i sitt fel"!!!

Nobel-priset

Jag är emot nobelpriset i litteratur och jag håller med Sartre när han i en intervju berättade varför han var emot.

Jag glömmer inte heller när Doris Lessing skrev under annat namn. Hon kallade sig, om jag mins rätt "El Sommer" och hon blev refuserad. Det var på samma förlag som hon alltid blivit publicerad!

"Så är det" (ett uttryck som den osäkre ofta använder) med de litterära finsmakarna. Det är borgerliga värderingar som styr vilka som ska bli berömda författare eller inte. Det är sorgligt eftersom jag inte tycker om att använda beteckningen "borgerlig". Vi är alla olika oavsett var vi hör hemma i repstegen, men när det gäller konst då är det som att köpa ett dyrt rödvin som smakar skit.

Det kostar skjortan bara för att man ska bevara myten att goda viner är skapade av de som verkligen kan sin sak. Jag däremot tycker att det är de billiga vinerna som är godast och jag tycker att de bästa författarna är de som inte blivit publicerade. Det är därför som inte jag har överlämna mitt manus till någon förlagsredaktör.

När Sartre var färdig med "Muren" sa han till Simone Beauvoir att om han blev publicerade då hade han misslyckats. När han sedan blev refuserad då grät han! Idag vet vi att Sartre var en dubbelnatur. Han sa en sak och gjorde en annan, men så är de flesta som fått det orala som gåva av gud, sådan är i alla fall jag.

Ska sanningen fram så handlar det om transpiration, men den som idag arbetar i sitt anletes svett gör det för penningen och inte för sakens egen skull. Det gäller som sagt bara att få folk att tro på myten om människans godhet - en tes som förövrigt bekräftats av en KTH;are som jag kände en gång.

Jag tror att konsten hör, som det mesta i vårt ekonomiska system till den öppna marknaden. Då säger reklamen; det vissa gör är mycket finare och bättre än vad andra gör. Att det sedan handlar om en god investering det pratar man tyst om och så pryder man väggarna med tavlor som vilken konstförfalskare som helst skulle kunna göra.

Det är alltså någon som tjänar på att framställa den som fått Nobelpriset som någon som står över alla andra. Framför alt att denna någon är så begåvad att ingen kan mäta sig med honom. Är inte alla i så fall lika stora? Under mina fyra år på Stockholms Stadsbibliotek upptäckte jag att smaken var som baken - delad, och eftersom jag inte passade in bland bokmalen fick jag sparken när jag tyckte att det mesta var som "Kejsaren nya kläder".

Med andra ord, Nobelpriset i litteratur är ett spektakel som ytterst syftade till att tillfredsställa marknaders behov av varor och tjänster.

Träden i Humlan

Jag läste nyss hur träden tar koldioxid ur atmosfären och använder kolet i denna atmosfäriska gas för att bilda kolhydrater - det vill säga för att växa. En växt, även rötter, stjälk eller stam, blad - till och med trädens nötter och frukter - utgörs till största delen av kolhydrater.

Samtidigt frigörs koldioxinets syre av trädet. Vi, å sin sida, behöver syre för att överleva.

Utan träd som omvandlar koldioxiden - vilken det finns gott om i vår atmosfär, till syre - som det inte finns lika gott om - kan vi inte överleva som livsform. Vi andas i vår tur ut koldioxid, som träden behöver för att överleva. Här finns en tydlig balans och då måste vi vara så vänliga och sluta att fälla träd och förstöra vår natur eller hur?

De som invänder mot detta säger att vi planterar två träd för varje träd som huggs ner, men det tar 300 år för att dem att växa till den styrka och storlek som gör att de kan producera lika mycket syre som de gamla träden gjorde innan de blev till tidningar och plank. Den "syretillverkningsfabrik" som Amazonas regnskog kallas kan på två- eller tretusen år återgå till sin forna kapacitet så att de kan balansera vår atmosfär.

Ingen fara säger alltså experterna. Vi skövlar tusentals hektar skog varje år, men det är ingen fara säger experterna.

I Humlan är de träd som står där en stor fara enligt experterna eftersom man hugger ner dem eller vissa träd i alla fall. Skulle de ha fel så blir det deras fall i alla fall eller hur man nu ska se på saken.

Jag vet inte för jag är ingen expert.

Jag, en bloggare

Foto; Mattias Ekström 2007 Möja, plus egen komposition.

Under pin-samma pratet visade sig en gloria ovanifrån

Tillslut förstod jag, man ska inte bråka med folk. Alla klättrar i var sin repstege och det blir problem om man försöker klättra i någon annans som jag gör.

Med anledning av denna synpunkt vill jag göra följande replik; syftet med det jag skriver är inte att döma. Det jag skrivet var ett försöka att förklara att egentligen finns det inte någon skillnad mellan oss vanliga medborgare och kändisar. Vi är alla en enhet. I "Jag, en bloggare I och II" som jag tagit bort handlar det däremot om att vissa sk. kändisar inte förstått detta. Om man ska tro media vill säga.

Skulle de ha förstått då skulle deras handlingar genomsyras av eftertänksamhet. De skulle tänka att; om jag lyckas så är det någon annan som misslyckas och om jag tjärnar 40 miljontals kronor om året så är det någon annan som inte har råd med en skål ris på andra sidan jordklotet.

Sådan är jag, fulla av motsägelser och nu ville jag ta åt mig "äran" av att vara nån som vet något. Tyvärr måste jag konstatera att de försök som gjorts angående möjligheterna att ändra på sådana som jag har tillintetgjorts. Jag som tillhör en arrogant typ som tror sig veta hur det förhåller sig i världen.

Visste jag svaret på fråga om hur man gör för att förändra mig då skulle jag löst det störta problemet som finns på den här planeten. Jag skulle rädda jorden från undergång!