I år har jag svårt att önska mina medmänniskor ett GOTT NYTT ÅR för i vanlig ordning så ser den sittande regeringen inte sina egna fel utan bara oppositionens och omvänt, men det är inte bara deras problem. Det är hela mänsklighetens.
Lucius Annaeus Seneca lär ha sagt att:
"Människan har en benägenhet att använda förstoringsglas för att se andras fel, i stället för att använda en spegel för att se sina egna."
Om det är så hur ska vi då någonsin kunna rädda mänskligheten från undergång?
Kvinnan på bilden hotade med att hugga av sig foton om Leo kom till Svenssons loge med anledning av hans "kommentar" (publicerad i Leos Annaler I) nedan. Hon har nu ändrat sig när festen 2008 blev en succé.
Festen på Svenssons logen i augusti blev inte en skandal som mediet Hekla Fjutner förutspått. Det kan man nu konstatera i efterhand under året som gått. Följande inträffade därför inte.
"En man med vit hår och svarta brillor sparkar Leo på smalbenet under festligheterna samtidigt som han påpekar att han gett sig på en som redan ligger ner. "Du är inte det helgon som du utgett sig för att vara!" utbrister mannen som också ville göra gällande att han vet vilken sorts människa vederbörande är.
Han påpekar också att hemsida "Svenssons loge" är full av befängda påståenden. Ett exempel är när han skrivet att maestro Egon Anderssons glasyrer skulle vara mörka och dystra. Detta måste han fått om bakfoten säger mannen med brillorna som alltid upplevt den formidabla drejaren som färgsprakande. En riktig muntergök med andra ord.
Ett annat upprörande exempel är att Leo påstår att konsthandlaren Alex Svensson bara varit intresserad av att sko sig på andras bekostnad. Nu har det visat sig vara tvärtom. Det var de anställda som jagade honom med olika krav om vin till maten, lamm på bordet och dyra semesterresor i syfte att insupa (går även bra med sondera) marknaden i främmande land.
Vid evenemanget "Svenssons loge 40 år sedan!" väcks också frågan om en stämning av en viss person, men saken skrinläggs då en journalist med epitetet "Grush i dojan" anser att vi har yttrandefrihet.
Alex Svensson som tillslut reser på sig tar också till orda. Han säger att "Om jag var i webbdesigners kläder då skulle jag ta mitt förnuft till fånga och ställa in kängorna i garderoben". "Alla vet att Ingvar eller som han idag heter Leo, ofta var barfota när han 1968 orkade ta sig upp ur sängen och komma till keramikverkstan." Sedan utropa han: "Råsopor bör delas ut när man har något på fötterna!". Då skrattade de församlade högt och många tyckte att inlägget var både rappt och spefullt."
Alla kommer inte att instämma i det som sägs meddelar mediet. En kvinna med rödblont hår som tycker synd om hemsidestillverkaren kan ev. tänkas invända när den hätska stämningen lagt sig med orden "Han försökte bara vara rolig!".", men det är osäkert. Rädslan över att ha något samröre med den påhoppade är allt för stor så hon håller tyst tror Hekla."
Hekla, som inte vill var med på bild sa också att om man inte tror på detta då kommer det inte att inträffa och på den punkten verkar det som hon haft rätt.
Så såg Hytt Oskar ut när det begav sig på 1960-talet i Sydamerika.
Nu har jag sett Janne Loffe Carlsson som stjärna på slottet – han som blev Loffe med hela svenska folket. Jag förstår inte varför han blev så populär och jag har inte läst vad Anrell skrev om honom. Det måste ha varit något verkligt nedsättande eller så har han hittat en förevändning till att kunna gräva ner sig.
Uppvisningen på slottet var så bedrövlig att jag numera tvivlar på Loffes insatts som trummis i popgruppen "Träd Gräs och Stenar". Gardell och han kan ta vandra i hand, de är lika som bär. Det är dumheten, munsvadan och översitteriet som förenar dem.
Vad beträffar dumheten så är inte jag ett dugg bättre, men det finns en skillnad. Jag kan ibland se på mig själv utifrån och förstår att det jag gör är att kompostera gamla sopor. Därför skrattar jag åt eländet. Gör man inte det då blir man hela Sveriges pajas och det är ett träffande epitet för dem båda - även för mig.
Om Loffe och Jonas (kan vara roliga ibland) tycker jag som sagt inte om än mindre om Arnell. Han tillhör den typ av människor som jag gav en snyting när jag gick i skolan. Jag var skolans buse och slogs ofta, men jag slog inte de svaga som man skulle kunna tror.
Jag hade en egenhet och det var att jag gav mig på de som var större än jag. Trots övermod gick det bra. Jag räknar inte heller Lasse till de svaga utan tvärtom. Han har en käft som glappar och sticker man ut hakan då händer det att man själv åker på en snyting.
Så är det för alla och då behöver man ingen myt att odla som Jonas och även Loffe för att kunna ta sig rätten att spy galla över andra.
Lasse påminner om en Hytt Oskar som jag segla med på Sydamerika. Han kom från Borås och han mönstrade av redan efter sin första resa. Vi bråkade med vandra på en bar i Puerto San Juan och då gick det som det gick.
Han fick plötsligt medhåll av en rödhårig och eldfängd typ - en seglarkompis som kallades för Räven. Han var livrädd för att själv få stryk så därför smög han sig bakifrån på motståndaren dvs. när man inte var beredda slog han till.
Innan gendarmerna kom till platsen för att skingra oss skrek Conny, som han hete i mitt öar att Hytt Oskar var minsann en fin och ärlig människa. "Han säger vad han tycker om folk i motsatt till dig!".
Att jag var hänsyns-full mot mina medmänniskor det tog han igen notis om för Conny var mobbare av den högre skolan. Han slog till och med små barn när det behagade utan att tveka.
Styvsyskonen var så rädda för honom att de pinkade på sig när han tittade på dem. Till min lillebror sa han saker som var obscena och som jag sedan fått skulden för.
Så är det med småsyskon, det minns saker som de vill minas som tack för alla gånger som man försvarat dem mot alla elaka skolkompisar och dumma lärare.
Många tycker att det är oärligt av mig att inte från början säga vad jag tycker om de som jag lärt känna. De menar att när jag säger upp bekantskapen med dem då har jag sårat mer än jag behövt.
Till mitt försvar kan jag bara säga att kontakterna med andra har mycket sällan varit ett medvetet val. För mig kan det ta månader och ibland år att förstå vem jag mött, men för det mesta så tycker de flesta som drabbats av mig att jag är konstig och därför gör de "själva slut".
Problem är däremot att det är få som förstår mitt "kroppsspråk". En kram kan betyda mycket. Karmar jag hårt då finns det något äkta och sant. Är den formel då är jag reserverad och vaktande.
De "gör slut" skyller på mig och de förstår inte att man är "alltid" två i ett möte. Som tur är så bryr sig de flesta inte om vad jag tycker om dem. De går sin egen väg till kunskap om vilka de är och de håller med all rätt fast vid rätten att vara den de är. "Sköt dig själv och skit i andra" är deras motto.
Det finns många varianter i vår herres hage och det finns inget som är fel eller rätt bara det som fungera eller inte fungerar för var och en.
Man kan undra varför jag skriver så här? Jo, efter 50 fyllda förstod jag att man inte ska bränna några skepp. Då vet man nämligen vad en vänskap är värld oavsett vem som man är vän med. Gör man inte det då riskerar man att bli rätt ensam på sluttampen.
Därför borde jag ändra på min inställning och var mera öppen och kontaktsökande.
Nu är det jul igen så därför tänker jag inte vara qucik och ironisera över vissa domar och domare i det här landet. En advokat lärde mig en gång att man inte ska drömma människor efter vilka titlar de har.
Han har rätt. Vi är alla av samma ursprung. "Av jord är du kommen och av jord ska du åter varda" heter det.
Den dagen vi går över på andra sidan då spelar det nog ingen roll vad för yrke man har. Då är vi alla lik-a, men jag tror ändå, som vissa att den som befunnit sig underst står högt i kurs.
Enligt denna teori skulle jag ligga bra till hos Gud, men hatad och föraktad av de titelsjuka.
Om man vill att allt ska kosta och värderas i pengar då blir man tillslut själv prissatt.
Det betyder i klartext (bildligt talat) att man fått ett pris på sitt huvud och därmed sågar av den gren som man sitter på. Fast så ser inte de modena marknadsliberalerna på problemet. De vill bli prisade för helt andra bedrifter.
Men tyvärr så tänker vi numera på dem i marknadsmässiga termer (prissatta) och ser därför mera till deras förmågan att köra ett lands ekonomin i botten än att skapa stabilitet och trygghet.
Som sagt man kan se saker och ting från olika håll. Från väster eller höger, men frågan är hur han där uppe ser på saken? Jag tror inte han bryr sig vem som har rätt eller fel utan allt kommer en dag att handlar vad vi vågat göra med våra liv dvs. få erfarenheter.
Den erfarenheten jag gjort är att nästan en majoritet av svenska folket tror på en allians av höger politiker som lovar dem skattelättnader, arbete och ordning och reda. Det är inget nytt så har det alltid varit när det är kristider och det vet de som har makten oavsett vem det är.
Därför dömer jag ingen och det är inget fel att prova olika sätt att sköta ett lands ekonomi.
Maktkåt skulle vissa säga om statsministern, men då är de elaka och spetsar till debatten, men jag frågar mig ändå varför de som nu styr inte ser ut att bry sig. Beror det på att de håller masken (försöker dölja sin rädsla över vad som händer) eller på att ju mer skit media öser på dem får de folkets förtroende. Trots detta vill jag ändå säga:
TACK SVENSKA FOLK ATT DET FINNS EN MAJORITET SOM INTE LÅTER SIG SKRÄMMAS! MILJARDER FLUGOR ÄTER SKIT - ÄT SKIT!
Valet är nämligen enkelt. Antingen väljer man KÄRLEK eller RÄDSLA. Det är detta jag menar med att ha erfarenhet och väljer man idag kärleken då är man ingen lort som Astrid Lindgren skulle uttrycka sig.
Jag vet att det finns kvinnor som avgudar Noppe och Gere. Är det inte konstigt? Män upphör att vara snuskgubbar när de är rika och berömda. Det finns även kvinnor som tror att en ful person är ond och en snygg är god när det oftast är tvärtom.
Ska jag döma av det jag ser på gatan så verkar det inte som majoritet av kvinnor tänker så. Är det en liten grupp av förståndshandikappade och fisförnäma damer som haft tur? I så fall får de flesta nöja sig med de som blev över.
Det som jag skrivet kan uppfattas som självförakt och det är just vad det är. Även män tycker så om sig själva inte bara kvinnor och åldrandet är fullt av självförakt. Vi är många, men det finns en skillnad mellan mig och unga kvinnor som spyr galla på Internet över ."...den äckliga gubben som går på gym och svettas"(Blondabellas dagbok).
Skillnaden är att jag säger inte högt om andra vad jag tänker för jag vet att det är mitt eget skit jag talar om.
ÄR MAN, SOM JAG UTSEENDEFIXERAD, då har man svårt att älska sina medmänniskor. Det man kan göra åt saken är att hålla igen sin stora käft när den glappar.
Något som jag förresten borde tänkt på innan jag skrev detta blogginlägg.
Jag brukar ofta ge andra en känga, men nu har f.d. president Busch äntligen fått en som har storlek 44.
Han lät också meddela att han tyvärr inte fått in tillräckligt med material för att kunna skriva i sajten "Sopstation Broadway". Det som inkommit var så giftigt att det inte gick att publicera.
Därför får hans medverkan vänta ett tag till, men när väntas tid är över då blir det Moore Bosch.
Ibland förstår jag hur inskränkt och dum jag är. Till exempel så fattar jag inte hur andra (den moderna marknadsliberaler) tänker, men har med åren insett att det finns folk som vill tjäna pengar.
Detta begrep jag när mina vänner (fem stycken) från Dalarna kom på besök i torsdags. Då fick de totalt betala ca 3 600 kr för att kunna ta sig till storstan och uppleva min gästfrihet, den som "vi" Stockholmare så ofta pratar om. Det är 500 kr mer än vad min vän Björn och jag gör slut på när vi är ute och suddar. Därför träffas vi högst en gång om året. Det är billigare att resa till Paris än till Stockholm, men det beror på hur man ser det.
Tunnelbanan kostade 40 kr per person dvs. 80 kr fram och tillbaka - en noggrann uträkning finns i kommentaren nedan.
Sjuhundratjugo kronor är inte mycket pengar för den som tjänar bra. Därför säger jag att jag ser fram emot nya prishöjningar. Det kommer alla till godo. Då slipper jag laga mat till mina gäster som ändå blir smaklös och då behöver de inte äta av min superkladdiga morotskaka. Likören som jag fick när jag fyllde år få vänta tills nästa inbjudningsattack - den ger ju ändå bara hangover eller som vi säger här över - baksmälla.
Tyvärr så får SJ och SL inga biljetter sålda, men vad gör det? Även de måste lära sig att se "positivt" på saken.
Jag håller som sagt med de som vill ha högre priser och inte högre skatter. Med högre skatter har alla råd att rumla om. Det är de inte värda. Man måste skilja på folk och folk. Har man som vd:n och företagaren i hela livet kämpat för få verksamheten gå i hop då är man förmer än andra. Då står överst på pris-listan.
Nu har jag lärt mig att pengar är viktigt om man vill bli upp-skattad eller ska det kanske vara prissatt.
