Vad formar en människa?

I hela mitt vuxna liv har jag försökt att ta reda på vad mina problem beror på. När jag var 20 år ältade jag dem och när jag var 25 då sa mina politiska vänner att det jag höll på med var navelskåderi.

För att sänka mig ytterligare la man till att denna typ av grubblande är själsligt dyvatten.

Med facit i hand kan jag konstatera att de som sa så var beredda att gå över lik för att bli berömda. De brydde sig inte om vad som hände med dem de hängde ut när de vältrade sig i sitt stoff. Då tänker jag på de båda Jan:arna Myrdal och Gullijo, men det finns många fler som kan "skryta" med att de försökt avrätta sina föräldrar offentligt.

Deras image är välkänd; de tror att de är för mer än andra, speciellt därför att de sitter inne med kunskap som inte nån annan har och därför känner de sig överlägsna. Vissa tror till och med att de är genier. Egentligen vill de bra bli dyrkade, som idoler.

Så tänkte även jag, men när det kom till skott (publicering) backade jag ur. Därför blev jag inte hyllad. Enligt genierna beror misslyckandet på min perversa läggning.

Det är sant, i hemlighet fortsatte jag mitt navelskådande och med tiden granskade jag även de anala regionerna. Jag ville veta vad för en skit jag är!? Tillslut insåg jag att mina husgudar hade fel. Man måste börja med sig själv om man tänker förändra världen och göra upp med sina föräldrar.

Därför borde jag ta tag i frågan om vad som formar en människa.

Vid en närmar granskning har jag funnit att det som forma oss inte har någon större betydelse. Det syftar bara till att nedvärdera våra anor. Alla släkter har något som ligger dem i fatet. Problemet är snarare att mänskligheten i generationer har serverats svartsoppa istället för bröstmjölk.

Prästerskapet hällde gift i mördarnas nattvardskalk så att avkomma inte skulle tro att han var sänd av Gud. Med andra ord; du arme syndare du är en nolla och helt värdelös!

Numera tror jag att det som betyder något är vad man tror på. Tror man att alla är lika värda oavsett om man heter Buddha, Jesus eller Muhammed då har man kommit långt. Tror man att man är som de och därför har något att ge mänskligheten då kommer man att kunna göra det. Tror man att en mästare inte blir mästare därför att han har en massa beundrare utan därför att han utbildat nya mästare då är man på rätt väg. Tror man som många profeter gjort i tusentals år att de är ensamma om att sitta inne med all kunskap då man är en riktig nolla.

Jag tror att vi måste skaffa oss en ny tror. Den tiden är förbi när Gud var en man som satt på himmelens tron och dikterade villkoren. NU ÄR DET VI SOM DIKTERAR VILLKOREN. Annars är det ute med oss också.

Det som är viktigt är att man måste inte vara religiös för att tro på det som kan hjälpa oss ur de helvete som vi skapat på den här planeten. Det angår alla oavsett vilken tror man har.

Det vi kan göra är att förstå att djupt i vårt inre finns all den kunskap vi behöver för att vi ska kunna rädda mänskligheten från andligt och själsligt förfall.

Något som jag tror kommer att rädda mig är KÄRLEKEN. Det vet jag därför att den har räddat mig många gånger ifrån den rädsla som fött hat- och hämndbegär. Det betyder att jag har hämnats, men när jag gjorde det då förstod jag att jag var inne på en väg som var mindre lyckad.

Så är det för de flesta. Vi måste agera för att förstå vilka vi är. Därför är dåliga beteenden inte något som vi ska skämmas inför. Det är naturligt att "göra bort sig" - den enda framkomliga vägen om man vill komma till insikt!

Problemet med genierna är att de inte kan stå för det som är fel därför att de är ofelbara. Den mästare som jag tror på dvs. mig själv har ofta fel, om det nu finns något som är fel eller rätt!