Det där med avund är komplicerat. Trots att jag vet att det finns en sorts kvinnor som bara är ute efter status så kan jag bli avundsjuk på de män som "fångat" ett sådant objekt.
Ofta är hon tjugo år yngre, plastikopererad, sminkad till tusen och ständigt på jakt efter nya och rika män som pryder henne med briljanter. Vid en ev. skilsmässa visar hon upp sidor som tyder på att hon kan gå över lik när det gäller att få alla ägodelarna i bot och mer därtill, om det går.
Vad de män som valt denna sortens kvinnor glömmer är att hon är deras egen spegelbild. I bästa fall har han kommit till insikt om detta. Med andra ord han vet vem han är och varför det blev fel, men kan inget gör åt det. Han är fångad av behovet att äga och ständigt bli bekräftad för hur duktig han är.
Jag dömer inte dessa män eller kvinnor (jag har samma skit att dras med), men säger att jag håller mig till de mina. Mina kvinnor är inte helt annorlunda och det verkar som de vet vad ordet kärlek betyder. Mig har de i alla fall inte valt för att jag har status och en tjock plånbok.
Det är jag "helt" säker på eftersom jag alltid legat längst ner på löneskalan och mina yrkesval är samhälleligt sett inget att skryta med. För att ta några i högen så har jag varit tidningsbud, cementarbetare, lagerarbetare, brunnsborrare, sjöman, skogsarbetare, dörrvakt...
Dessutom arbetade jag med barn och ungdomar under en tio års period och det är nog den sämsta tänkbara sysslan i deras och i mångas ögon. Idag ska man ha barnflicka.
På bussen träffade jag en gång en kvinna som ren ut sa att de män som arbetar med barn är det något fel på. Jag håller med. Det är något som är fel. Frågan är om inte felet ligger hos de kvinnor som ser ner på den man som inte vill göra sin kärring till viljes genom att bli något som hon kan skryta med inför väninnorna.
Men alla är inte så ond som det låter. Det finns också en förklaring och det kan vara att de är rädd för kärleken och de känslor som den kan framkallar hos dem.
Faktiskt så kan man bli sjuk av att förlora något så "vidrigt" som nån som man hyser äkta och sanna känslor inför.
Därför försöker jag skydda mig bakom en fasad för att dölja en djup längtan efter att bli älskad och älska nån på riktigt.
Hur det än är med den saken så borde män med "status" vara rysligt avundsjuka på mig som fått äran att möta en sortens kvinnor som de innerst inne drömmer om att få bli tillsammans med. Visst alla har inte varit jättesnygga eller objekt (bara en och det är hon på bilden), men det har haft en själ och det är inte bara modedockor.
Det är det som är den stora skillnaden mellan mig och den människotyp som media framställer som lyckad och framgångsrik i det sorgliga och borgliga Sverige år 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar