"Visdom hit och Visdom dit" skulle man kunna säga efter att läst boken som jag blivit rekommenderad. Det bästa med den är att det i slutet står att man bör glömma allt och all kunskap eftersom alla kan ha fel.
Enligt författaren Walsch är det också en Gud som sagt detta. Vilken gud? Det är inte den kristna eller muslimska, men det kunde det ha varit. Det kunde också ha varit båda tillsammans, men egentligen handlar det om andlighet och inte region. Gud eller vad man vill kalla den kraft som säger det som jag tänkt under lång tid. Dessutom har han/hon förstått att det är jag som har svaren.
DET ÄR ALLTSÅ JAG SOM ÄR PROFETEN! För 30 år sedan kände jag mig som en nolla och min pro-fet hette då Jan Myrdal. Det är skrämmande att det tagit så lång tid att inse hur fel han haft. Numera känns det som det är han som är en nolla - för mycket.
Han påstår att inget han skrivet är felaktigt. Hur korkad får man bli, nu framstår han som gudarnas gud. Rent ut sagt: han är en idiot och tesen om att "ju mer man läser ju dummar blir man" stämmer. Han är alltså lika förstockad som alla de han pratat illa om under åren. Tolkar man det så då blir boktiteln "Myglaren" intressant.
Men i bloggen vill jag inte ödsla en massa energi på den sortens människor. Han är en typ som hör hemma på historiens skräphög, lik-som Hitler, Stalin, Mao m.fl. Däremot är jag mera intresserad av vem jag är och vad jag kan åstadkomma. Ska man förändra världen måste man börja med sig själv.
I motsatts till Myran (jag kallar honom så för att han är sååååå liten) är det som jag skrivet för det mesta sladder. Något som jag borde ändar på i efterhand dvs. jag har för det mesta fel. Dessutom är det mycket som jag inte förstår och som jag inte kan uttala mig om. Jag kan också hitta på saker, minnas fel och framför allt så missförstår jag ofta det jag läst.
De personer som står mig närmast anser också att jag är avundsjuk och därför attackerar jag andra när det är om mig det handlar. Med andra ord, jag är som Myran. Ett orakel som går jag omkring och tror att jag är "biggest in the world". Vad är det man brukar säga "stor i orden liten på jorden"!
Det första håller jag med om, men inte det andra. Jag har "aldrig" haft några höga tankar om mig själv. Mitt medlemskap i föreningen DFDADIS (Du finns därför att du inte syns") och även bloggtiteln "Leos Annaler" bevisar det.
Det betyder att jag har mycket att lära, men det är inte lätt att leva upp till detta Det finns för många "levnadsregler" och de är inget för mig. Jag har svårt att lära mig något över huvud taget. Trots det säger jag; släpp kontrollen Leo, lita på världen - kraften och glöm inte att det som händer har en mening.
Det enda visdomsord som jag inte tvivlar på är att, "den dumme talar och den kloke tiger!" och då tänker jag som vanligt INTE på mig själv, hi, hi, hi...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns de som menar att när något händer oss så försöker vi hitta orsaken. Så är vår hjärna konstruerad. Därför tror vi på olika samband och skapar trosföreställningar utifrån det.
Jag håller med och det är sant, men de som stannar där och sedan försöker bort förklara sammanbanden har låst sig för en enda tolkning av verkligheten. Man måste var öppen även för det man upplever eller får (gåvan) uppleva för det kan vara något som är lika sant som att det inte skulle vara sant.
Är man inte öppen för det okända då är man lika "knäpp" som de som bara tro att sådant. I "Arkiv-X" blev Agent Mulder hånad trots sin försiktighet i fråga om vad som kan finns i universum. Jag anser att han hade samma attityd som Columbus. Förr sa man att jorden var platt, men den var faktiskt rund. Nu säger man att det finns inget där ut, men svaret är felkonstruerat. Frågan är snarare vad som finns därute?
Skicka en kommentar