Jag har funderat över vem jag är i nästan hela mitt liv och jag har kommit fram till att det kan vara så här: Själen dvs. min själ vet allt. Det finns inget som är dolt för den och inget den inte vet. Men att veta är inte nog. Själen måste uppleva.
Tolkar jag N.D. Walsch ledsagare rätt så har min själ en önskan om att få förvandla sin största begreppsmässiga uppfattning om mig själv till sin största upplevelse. Innan begreppet blir en upplevelse finns det bara teori.
Jag kan veta med mig att jag är godhjärtad, men om jag inte gör något som visar min frikostighet, har jag inget annat än begreppet frikostighet.
Jag kan veta med mig att jag är snäll, men om jag inte är snäll mot nån har jag inget annat än en uppfattning om mig själv.
Man kan fråga sig vad vill jag säga med min tolkning av en profet som i sin tur tolkar ett andligt väsen? Jo minsann, detta här är den ledtråd, som jag talade om i mitt förra inlägg.
I morgon kommer det en ny.
3 kommentarer:
Jag håller verkligen med dig. Fint skrivet!
Tack för de, men det är inte jag som har skrivet det som var så fint. Det är min egen tolkning av det Walsch berättade om i sin första Samtalsbok.
Beklagligtvis så glömde jag skriva att det var så i första versionen, men jag tyckte att det var så uppenbart att det inte behövde kommenteras. Dessutom hade tolkningen ett syfte, det skulle komma mera i nästa inlägg, men det gjorde det inte.
Det är roligt att du läser min blogg och kommenterar den - försätt med det!
Det som skulle komma var följande ledtråd, men detta är ett direkt citat:
"I begynnelsen var det enda som fanns det som är, ingenting annat existerade. Men allt som finns kunde inte känna sig självt - för allt som finns var allt som fanns, och det existerade inget annat. Och därför existerade allt som finns inte. För i frånvaron av något annat existerar inte allt som finns." (N.D. Walsch "Samtal med Gud sid...?)
Skicka en kommentar