Jag befinner mig i ett ständigt ifrågasättande av min person och det är inte lätt att hitta sig själv då, men ett vet jag och det är att när jag säger något om andra så är det om mig själv jag pratar.
Jag undrar hur många det är som tänker så?
Det är därför jag skriver och uttalar mig om andras beteenden, för när jag dömer dem så drömmer jag mig själv eller rättare sagt; jag förstår att jag inte är ett dugg bättre än de som jag uttalat mig om.
Det är då jag kan älska och förlåta, men jag får inte heller glömma att det jag upplever (graden av känslighet) är min egen upplevelse och har "inget" med verkligheten att göra.
Rättare sagt; vi skapar själva den verklighet vi vill ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar