Jag vill bli större!

Jag tycker ofta att vi är olika trots att jag vet att om jag skulle få uppleva allas vårt inre som skulle det kännas som en alltid inneboende förening.

Detta händer när man minns vilka vi verkligen är dvs. fulla av kärlek.

Om jag väljer att säga det på ett annat sätt kan det låta så här:

När jag lyssnar på andra verkar det som de är annorlunda, men se jag då på djupet och in i dem? Gör jag det då kommer jag att se deras inre kärna och då kommer jag att möta mig själv. Det vi då har gemensamt är känslor av olika slag som rädsla, glädje, kärlek...

Hela universum var en gång förenat bortom allas förstånd, koncentrerat till en liten punkt som är mindre än den punkt som avslutar denna mening. Sedan exploderade den, men den delade sig inte, utan det blev bara större och större.

Så vill jag att mitt liv ska se ut - på det andliga planet!

Nu är det dagas!

När jag skrev att: "Nu händer det något fantastiskt - nu vänder det!!!" glömde jag bort att jag är inte ensam på den här planeten. Det finns många oroliga människor och de styr välden med sina rädslor.

Därför kommer det att ta tid innan de lugnat ner sig och inser att det är de själva som är den stora boven i dramat.

Livet är ett dram eller en pjäs där vi alla har fått en roll. Problemet är att vissa tar rollen på förstort allvar. De inser inte att det som utspelar sig framför oss är en komedi och inte en tragedi.

Finns det en finnanskris?

Finns det en finnaskris? Jag tror inte det, men i vanlig ordnig har media som borde lugna folket hittat något som de kan skriva om. Media är de största illusionsmakarna som finns. Om det inte finns en kris så skapar de en.

Så fungerar även ekonomerna. De målar upp en skräckbilder utan dess like och pratar om den största krisen på 100 år. Märkligt eftersom vi bara sett krusningar på ytan änn.

Läser man det som skrivits om krisen så utgår man ifrån en sak. Det är att bankerna har lånat ut pengar till bolåneinstituten som i sin tur var en långivare som ger lån, men som inte krävde nån säkerhet.

De till och med uppmuntra folk som är helt panka att låna pengar. Nu finns det inte ens några likvida medel. Så var det förra gången också påstås det, men det vara bara i Sverige och Finland och ... ja, kanske hela Norden?

Om det nu var en kris? Så mins inte jag det. Det jag mins var att hjulen snurrade och bankerna fortsatt att göra enorma vinster även om det fanns problem med arbetslöshet och höga sociala utgifter.

Det var alltså inte så allvarligt. Folk fick jobb tillslut och..., men när jag 1991 ville låna pengar till en affärs idé då blev det ett blankt "nej!" från Sparbankens (Swedbank) sida. Bankdirektören sa som det var: "Vi lånar inte ut några pengar längre!". Det var inget han kunde göra något åt saken. "Det var en order direkt från regeringen."

Idag sägs det att man lärt sig av misstaget, men har man verkligen det? På ett bostadsmöte 2007 i det område där jag är bosatt sa en representant för en ökänd mäklarfirma (*) att vem som helst får låna till en bostadsrätt av SBAB.

Skuldsatt och pensionärer skulle alltså få låna fler miljoner även om de inte kunde betala tillbaka. Jag var troligen inte den ende som drog öron åt mig på det mötet och med facit i hand förstår jag att det inte var så konstigt.

När jag i min blogg skriver att de problem vi har skapar vi själva så kan det låta flummig, men det är det inte. Det är det mest förnuftiga som sagts de senaste 150 åren!!!

* Det finns ett rykte som säger att de mutat hyresgästerna i området med en gåva på tusentals kronor om det går med på en ombildning och tar ett lån.