I annalerna ställde jag frågor om den destruktiva människan. Orsaken är att jag inte har något svara på frågan; varför jag väljer som jag gör?
Men det var inte bara mig det handlade om utan runtomkring mig ser jag människor som misslyckas i sina försök att leva upp till de regler och ideal som de tror på. Man säger en sak och gör en annan och framför allt så kan de inte se sitt handlade utifrån. Istället pratar de om hur andra beter sig.
Sådana är även jag, men hur ska jag/vi då kunna rädda välden från undergången? Finns det över huvud taget något sätt att få svar på frågan? Jag har försökt, tror mig, men det har inte gått om jag bortser från en förklaring som jag tror på.
Det är att människan är en primitiv varelse dvs. ett djur som reagerar instinktivt när hon utsätts för fara osv. samtidigt som är hon civiliserad och högstående. En ekvation som alltså inte går ihop.
Men jag tror också att om jag ska hitta sanningen då räcker det inte med att jag läser nån bok eller försöker tänka efter. Jag måste söka svaret i mitt inre. Det har min ledsagare lär mig.
Jag vet att det som jag nu skrev lät konstigt och för två år sedan skulle jag inte skrivet så eftersom det placerar mig i ett fack, men nu är det gjort.
Enligt henne så är metoden enkel; hon sa att jag skulle sätta mig i soffan och blunda. Sedan skulle jag dra några djupa andetag och så kunde jag börja dialogen och inte nog med det; där finns inte bara en profet utan också mitt verkliga och sanna jag.
Svaret blev att människan väljer det som inte är bra för henne gång på gång tills hon en dag kommer till insikt. När hon gjort det tillräckligt många gånger, och de kan vara hundratals gånger, först då kan hon välja något som är bra för henne.
Så är det för de flesta och om vi inte tror på att det är så då kommer vi inte heller att kunna göra något åt de problem vi står inför. Det är så vi är konstruerade, men fråga mig inte varför?
Det handlar alltså inte om att ändra på sitt beteende utan det handlar om tro.
Min tro var "förr" i grunden destruktiv, jag torde tex. att det inte fanns något svar på frågan om människans destruktivitet fast jag innerst inne visste att om jag ändrade min attityd då möter jag de som vill samma sak som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar