D
GOTT NYTT ÅR!
När jag bestämde mig för att göra denna blogg var det inget glädjande beslut. Främst tänkte jag på min plan om att kunna flyga utan vingar (allegori). Detta mitt andra försök (det första gjorde jag 1986 när jag skilde mig) tillintetgjordes av mina rädslor för vad alliansen tänker göra med de som inte bor i Danderyd och Täby.
Att jag skrev så här beror inte på att jag har sympatier till vänster. Problemet är att jag har sympatier åt både höger och väster. Alla ska känna sig trygga i ett land oavsett vilket parti som regerar annars är det diskriminering.
Skulle jag skriva ytterligare en kommentar om det gångna året så har jag inget mer att säga. Det som jag skrivet tidigare har jag tagit bort därför att det kändes fel, men min dröm om det "Lila partiet" har jag kvar. Det vill säga där rött står för kärlek och blått för frihet.
Den röda tråden är kärleken, det budskap som Alf Svensson och svenska folket visat att de tror på. Det betyder i klarspråk att om vi vänder oss inåt oavsett partifärg och lyssnar på vilka vi verkligen är då är det bara gott vi vill göra.
Problemet är att många ser den röda färgen som något hotfullt och kollektivistiskt, men då glömmer de att kärlek utan frihet är igen sann kärlek.
Det verkar utåt sett som om jag inte gjort några framsteg, samma människa, men fortfarande tror jag att jag kommer att få uppleva något som är otroligt, fantastiskt och enormt.
Det verkar också som om jag hamnat i en ny fas. Hur jag ska gå vidare det vet jag inte, men det får jag snart veta. En sak är jag säker på och det är att det är stort. Folk kommer att står där med munnarna öppna, häpna och de kommer att tvivla på om det är sant det som sker.
Förändringens vindar blåser redan och jag har drabbats av gladsjukan. Med andra ord; jag har hittat min identitet: JAG ÄR INTE LÄNGRE EN NOLLA trots att jag vet att utan nollorna skulle inte talet 10, 100, 1000 finnas och inte ens en miljard. Som hålen i osten och i all annan materia.
Inte heller skulle skådespelaren, poppidolen eller författaren var något utan alla sina nollor dvs. publiken. Inom matematiken är nollan den mest betydelsefulla och praktiska uppfinningen genom tiderna och i TARO-korten är nollan (The Foll) något mycket bra.
Så hör upp alla "ni" författare som föraktar era läsare, utan nollorna så skulle ni bara vara en tom peng pung. Nollan är det tomrum som ni behöver för att ha framgång, er storhet som grundar sig på behovet att bli bekräftad utifrån.
Kändisskapet är som ett fyrverkeri, det gnistar och smäller, men bara i några få sekunder och sedan är det över. Så måste man börja om igen. Det behöver inte nollorna göra eftersom de är inget och ändå är de förutsättningen för alt som är något.
"Visdom hit och Visdom dit" skulle man kunna säga efter att läst boken som jag blivit rekommenderad. Det bästa med den är att det i slutet står att man bör glömma allt och all kunskap eftersom alla kan ha fel.
Enligt författaren Walsch är det också en Gud som sagt detta. Vilken gud? Det är inte den kristna eller muslimska, men det kunde det ha varit. Det kunde också ha varit båda tillsammans, men egentligen handlar det om andlighet och inte region. Gud eller vad man vill kalla den kraft som säger det som jag tänkt under lång tid. Dessutom har han/hon förstått att det är jag som har svaren.
DET ÄR ALLTSÅ JAG SOM ÄR PROFETEN! För 30 år sedan kände jag mig som en nolla och min pro-fet hette då Jan Myrdal. Det är skrämmande att det tagit så lång tid att inse hur fel han haft. Numera känns det som det är han som är en nolla - för mycket.
Han påstår att inget han skrivet är felaktigt. Hur korkad får man bli, nu framstår han som gudarnas gud. Rent ut sagt: han är en idiot och tesen om att "ju mer man läser ju dummar blir man" stämmer. Han är alltså lika förstockad som alla de han pratat illa om under åren. Tolkar man det så då blir boktiteln "Myglaren" intressant.
Men i bloggen vill jag inte ödsla en massa energi på den sortens människor. Han är en typ som hör hemma på historiens skräphög, lik-som Hitler, Stalin, Mao m.fl. Däremot är jag mera intresserad av vem jag är och vad jag kan åstadkomma. Ska man förändra världen måste man börja med sig själv.
I motsatts till Myran (jag kallar honom så för att han är sååååå liten) är det som jag skrivet för det mesta sladder. Något som jag borde ändar på i efterhand dvs. jag har för det mesta fel. Dessutom är det mycket som jag inte förstår och som jag inte kan uttala mig om. Jag kan också hitta på saker, minnas fel och framför allt så missförstår jag ofta det jag läst.
De personer som står mig närmast anser också att jag är avundsjuk och därför attackerar jag andra när det är om mig det handlar. Med andra ord, jag är som Myran. Ett orakel som går jag omkring och tror att jag är "biggest in the world". Vad är det man brukar säga "stor i orden liten på jorden"!
Det första håller jag med om, men inte det andra. Jag har "aldrig" haft några höga tankar om mig själv. Mitt medlemskap i föreningen DFDADIS (Du finns därför att du inte syns") och även bloggtiteln "Leos Annaler" bevisar det.
Det betyder att jag har mycket att lära, men det är inte lätt att leva upp till detta Det finns för många "levnadsregler" och de är inget för mig. Jag har svårt att lära mig något över huvud taget. Trots det säger jag; släpp kontrollen Leo, lita på världen - kraften och glöm inte att det som händer har en mening.
Det enda visdomsord som jag inte tvivlar på är att, "den dumme talar och den kloke tiger!" och då tänker jag som vanligt INTE på mig själv, hi, hi, hi...
