Jag har utvecklats!

Igår mötte jag mitt alter ego på bussen. Vi har känt varandra i många år och trots att vi inte träffats så ofta (det händer bara när jag speglar mig i bussfönstret) vet vi mycket om varandra. Han ser bra ut, liknar en movistar, men de tycker inte han.

Han är också sur på kvinnorna, i regel har han mött riktiga skräckexempel (det finns lysande undantag från denna regel) och därför är han inte feminist. Han räknar sig istället till "loners" eller "loner wolf", men det är inte därför som han flyr människorna. Han flyr dem därför att han är sårbar och sensibiliteten och det gör honom till en person som lätt kan bli förbannad på dem som inte gör eller tänker som han.

Som en svamp suger han upp allt negativt, framför allt är det den bild av ”verkligheten” som media leverera som skrämmer honom. Han är rädd för att de ska få rätt i fråga om människans (politikernas) ondska. Man skulle kunna säga att han är hudlös och hade han levt på medeltiden då hade han figurerat under namnet "Den svarte riddaren utan rustning".

Tack vare honom har jag i alla fall fått insikt om vem jag en gång varit. På många områden är vi fortfarande lika (mest i fråga om humör), men i motsatts till honom är jag emot självmord, men jag anser naturligtvis att om nån blir till en grönsak så har man rätt att förkorta hans liv. Därför hade han planer på att öppna en självmordsklinik, men bara för män över 50 år. Det beror på att han anser att män i hans ålder är ett hinder i utvecklingen och dessutom har de snuskig fantasi. Gud vet vad gubbarna skulle vilja göra med kärringarna?

Nu pratade jag inte om vem han är. Jag sa bara det han tänker om män i allmänhet därför att vissa kvinnor tänkt så om honom. Utan hämningar hävdade en rödstrumpa som han känt att alla män utan tvekan skulle kunna sätta på vem som helst om de fick och de skulle till och med våldföra sig på barn om det var tillåtet. För att mildra effekten av denna minst sagt fruktansvärda anklagelsen la hon till att han inte var sådan. Det senare skrattade vi åt under resan när jag replikerade och sa "Det var ett omständligt sätt att säga sanningen till den som man inte öppet vill såra."

Därför frågar jag nu: "Varför pratar de kvinnor som han varit tillsammans med om sina rädslor inför mötet med ett monster?" och "Döljer de något?" Jag tror att svaret inte kan förmedlas av mig, möjligen av en psykiatriker eller sexrådgivare, men till mitt alter ego vill jag säga: Du har valt fel sorts kvinnor. Att det bliv så beror på att du inte veta vem du är och vad du velat.

Om den klokaste av de kvinnor han träffat, det finns som sagt en läser detta då önskar jag att hon i kommentaren nedan skriver att han inte ska bry sig inte om vad andra tycker om honom. Jag tycker också att hon ska skriva att hon älskar honom just därför att han är en pervers snuskgubbe. Då skulle han kunna svara att hon nu gjort ett bra val. Det är bara att vänta och se om hon skriver någon gång?

Min slutsatt är att odla rosor det är vad han (jag) skulle ha gjort istället för att skriva en massa ord som ingen läser eller bryr sig om.