Av folkhögskolornas elevorganisation SFEF fick jag en stor summa pengar. I deras namn hyrde jag sedan Najaden som på somrarna ligger nedanför Stockholms slott. Ombord på skeppet, en tre mastad skonare skulle det också finnas politiker och kulturarbetare.
Vi skulle segla omkring i Skärgården från klockan tio på morgonen till fyra på eftermiddagen. Passagerarna var också bjudna på lunch, men ingen anmälde sig. Marita Ulvskog, som då var kulturminister blev också inbjuden, men hon svarade inte på min inbjudan.
000
Man kan fråga sig varför jag tog ett sådant storstilat initiativ och hur uppfattades det av högdjuren? Risken är att inbjudan aldrig kom fram utan hamnade i papperskorgen hos sekreteraren på något departement eller kontor.
Upplägget var enkelt; "Kultur är vårta tänkande", men frågan var hur får man beslutsfattarna att förstå detta? Då verkade det inte som de hade gjort det, men nu är det annorlunda. I allmänhet vet jag att hur mycket man än försöker att med ord påverka andra så lyssnar de inte. Alla måste själva göra sina egna erfarenheter. Därför bör man ha tålamod med den sittande regeringen - även politiker ska lära sig att "det man ger ut får man tillbaka", fast det gäller inte statsministrar. Om dem säger jag det som Cicero sa
Jag har därför inga förväntningar på kvinnliga statsministrar. De är inte annorlunda än sina manliga kolleger.Det har i alla fall de kvinnor som jag varit tillsammans med bevisat. När de attackerade mig med olika påståenden om hur fel jag var för dem fans det bara ett sätt att komma undan det totala kriget och det var att säga "Du har rätt!". Om jag valde en annan väg var utgången given - jag blev till intet gjord (jord?) och anklagad för att ha starta konflikten.
Nu frågar jag mig därför "Har våra manliga statschefer för mycket kvinnliga hormoner?" Det låter konstigt, men trots mina erfarenheter av det motsatta könet så tror jag ändå att det handlar om individer. Vi är alla olika och de människor som jag mött har var min egen spegelbild. Därför frågar jag mig: "Är jag en person som söker konfrontation?". Det är nog bäst att jag skaffar mig en nackspegel. I värsta fall får jag tar fram luppen.
Svaret är jag skyldig denna bloggs eventuella läsare, men jag ha inga förväntningar. Jag är inget helgon som våra politiker och företagare tycks uppfatta sig själva innan de blir avslöjade. Kanske svaret är att "det är inte dygderna som gör oss till människor utan felen"? I så fall sitter vi samma båt eller om man så vill - skepp.
* Cicero, egentligen Marcus Tullius Cicero, född 3 januari 106 f.Kr i Arpinum (nuvarande Arpino), död 7 december 43 f.Kr, var en romersk talare, författare och politiker. Han skrev tal, brev och verk om retoriken och filosofin.
Vi skulle segla omkring i Skärgården från klockan tio på morgonen till fyra på eftermiddagen. Passagerarna var också bjudna på lunch, men ingen anmälde sig. Marita Ulvskog, som då var kulturminister blev också inbjuden, men hon svarade inte på min inbjudan.
000Man kan fråga sig varför jag tog ett sådant storstilat initiativ och hur uppfattades det av högdjuren? Risken är att inbjudan aldrig kom fram utan hamnade i papperskorgen hos sekreteraren på något departement eller kontor.
Upplägget var enkelt; "Kultur är vårta tänkande", men frågan var hur får man beslutsfattarna att förstå detta? Då verkade det inte som de hade gjort det, men nu är det annorlunda. I allmänhet vet jag att hur mycket man än försöker att med ord påverka andra så lyssnar de inte. Alla måste själva göra sina egna erfarenheter. Därför bör man ha tålamod med den sittande regeringen - även politiker ska lära sig att "det man ger ut får man tillbaka", fast det gäller inte statsministrar. Om dem säger jag det som Cicero sa
"Vem som helst kan fela, men endast den dumme framhärdar i sina fel" *
Jag har därför inga förväntningar på kvinnliga statsministrar. De är inte annorlunda än sina manliga kolleger.Det har i alla fall de kvinnor som jag varit tillsammans med bevisat. När de attackerade mig med olika påståenden om hur fel jag var för dem fans det bara ett sätt att komma undan det totala kriget och det var att säga "Du har rätt!". Om jag valde en annan väg var utgången given - jag blev till intet gjord (jord?) och anklagad för att ha starta konflikten.
Nu frågar jag mig därför "Har våra manliga statschefer för mycket kvinnliga hormoner?" Det låter konstigt, men trots mina erfarenheter av det motsatta könet så tror jag ändå att det handlar om individer. Vi är alla olika och de människor som jag mött har var min egen spegelbild. Därför frågar jag mig: "Är jag en person som söker konfrontation?". Det är nog bäst att jag skaffar mig en nackspegel. I värsta fall får jag tar fram luppen.
Svaret är jag skyldig denna bloggs eventuella läsare, men jag ha inga förväntningar. Jag är inget helgon som våra politiker och företagare tycks uppfatta sig själva innan de blir avslöjade. Kanske svaret är att "det är inte dygderna som gör oss till människor utan felen"? I så fall sitter vi samma båt eller om man så vill - skepp.
* Cicero, egentligen Marcus Tullius Cicero, född 3 januari 106 f.Kr i Arpinum (nuvarande Arpino), död 7 december 43 f.Kr, var en romersk talare, författare och politiker. Han skrev tal, brev och verk om retoriken och filosofin.
3 kommentarer:
På resan skulle det bli uppträde, några dansare från Järna hade fått i uppdrag på båtdäck gestalta bilavgasernas påverka på miljön. Ernst-Hugo Järegård var också vidtalad och om han ställde upp skulle han läsa ur boken en "En Julsaga" av Dikens, den som handlar om den snåle enstöringen Scrooge, men tyvärr gick han ur tiden ( 6 sep. 1998) innan jag han ro projektet i land. En hemsida lyckades jag i alla fall producera, som bevis på att jag är en ansvarskännande individ som bryr sig inte bara om min familj utan också om landets natur, kultur och ekonomi. Adressen till hemsidan är: http://www.kulturforum.50megs.com/
Numera förstår jag hur dum och naiv jag varit. Ingen och framför allt inte några företagarna skulle ha lyssnat på mig, men budskapet är förfarande aktuellt: kulturen står över ekonomi, miljön, idrotten och politiken. Det vet alla, men igen bryr sig - alla ska ju tjäna. Det är en instinkt, men det är till litteraturen man/de går för att läsa om hur de ska stoppa en annalkande ekonomisk katastrof. Det är i poesin och musiken man dränker sina sorger efter en skilsmässa. Det är därför man säger att det att "Den bästa baren är biblioteket", men tyvärr är det inte så många som kommer så långt i sin utveckling.
Vanliga människor vet inte hur det går till på departementen, men vi kan ana det. Om Pressekreterare Nina Ersman (tidigare Lundgren) på UD vet jag att hon på 1970-talet var med i Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) - även Maria Ulvskog. Inom partiet intrigerade hon "friskt" och det var få som tycke om henne.
Vad hon skulle göra om min inbjudan hamnade på hennes skrivbord kan man räkan ut med lilltån. Hon skulle inte lämna den minister som meddelandet var avsett för. Hon skulle kasta den i papperskorgen och om någon fråga henne vad hon gjort av brevet så skulle hon ljuga utan att blinka. Att ha hennes som vittne i ett KU förhör skulle vara detsamma som att han en sovande skallerorm i knät. Vist kan man invända och säga att alla förändras, men det tror inte jag. I alla falla inte de människor som har den typen av problem som hon har, men jag kan ha fel.
Skicka en kommentar