Det är varmgrader i Dalarna och Dina ser efter fritidsbarnen vid skolbussen i sommarskor. När hon körde hem från stallet hoppade en groda över vägen. Det är otroligt och det är december. "Om 10 år finns inte Wasaloppet" står det på löpsedlarna. En slutsats som man dra på grund av "dåligt" väder under år 2006, men jag blev knäsvag när hon tyckte att jag skulle gå med i Greenpeace. Har hon inte läs mina mejl? Jag anser att
"Den bäste soldaten är inte den som anfaller. Den överlägsne kämpen når framgång utan våld..." som Lao Tzu sagt.
Annars hade hon tillbringat tiden med att läsa tre böcker som heter ”Samtal med Gud”. Enligt henne är det kanonböcker. Lotta i Ystad älskar dem också, hon sa att de handlar om en kille som blev förbannad och skrev brev till Gud att vad i helvete osv. Och plötsligt när han skulle lägga ifrån sig pennan började den skriva automatskrift - han fick svar!
Dina tycker att dessa böcker innehåller allt man någonsin kan fråga om från mänskliga relationer till vårat sätt att hantera miljön på till universum och andra planeter som är bebodda. Hon sträckläste böckerna i två omgångar och plötsligt får hon syn på sig själv som liten och hela livet. Plötsligt förstår hon sitt eget liv och det kändes som om hon blivit pånyttfödd. Lyckan och glädjen har kommit tillbaka.
Jag blir glad å hennes vägnar, men jag är lite tveksam. Varför bli indragen i något så liknar en frälsningarslära? Det som gör mig ”sur” är att jag redan gjort dessa erfarenheter utan att någon noterat det eller att jag behövt läsa om det i någon bok. Lotta hävdar att det är hennes förtjänst och att jag inte lyssnat på henne förut och det stämmer, men slutsatserna är inte mina.
Någon försöker lägga pussel åt mig - det är ju jag som är profeten. Så det blir att låta saken mogna, men jag vill inte förkasta en möjlighet att bli lycklig och slippa känna skuld för att man blivit född. Det är fel att slänga ut barnen med badvattnet och när tiden är mogen vill jag även möta denna utmaning.
