Du är älskad!

Jag har yttrat mig i minst sex inlägg om det jordiska helvetet. Rättare sagt media reagerar och jag komposterar.

Därför finns det mycket påhopp och anklagelser i bloggen eftersom den bild av världen jag skrivit om bygger på rädsla. Det är inte bara min rädsla för vad politiker och myndigheter kan hitta på utan också medias rädsla för olika sjukdomar och katastrofer.

När jag däremot yttrar mig om den andliga världen då bygger det på kärlek och tillit. Det märks när jag vänder mig inåt för att få svar på vad jag är rädd för. Då är oron för katastrofen som bort blåst.

Mina farhågor blir med andra ord inte besannade och kontakt med samhället blir positiv. Medborgaren Leo blir alltså inte överkörd eller misshandlad av överheten.

Varför är det så? Naturligtvis vill media skrämmas därför att de tror att om vi måste ha tummen i ögat på de styrande. Att de sedan tjänar på att dra till med det värsta hör inte till saken. De bryr sig inte om att rapporteringen, som den idag är utformad är förgörande för mänskligheten.

Den journalist som säger att han skyddar oss genom sina avslöjanden gör oss istället till rädda och otrygga människor. Det är inte bra därför att rädsla föder aggressivitet, men det är bra för media.

Skulle nån arbetslös bli knäpp och köra över folk eller skjuta omkring sig då är det ingens fel. Det har inget med det som skrivs i tidningarna att göra trots att sensationerna skapat en hel värld med rädisor.

Det är därför som jag inte ska söka svaren i det jordiska livet utan i det andliga livet. Där hittar jag inte bara mig själv utan också sanningen.

Sanningen är att jag är mera älskad än jag kan ana!

Hur tänker man?

Hur tänker Stockholms Tingsrätt? Har de glömt att även domstolens ledamöter har barn som kommer att trotsa sina föräldrar. Så gör ungdomen därför att de vet vad som är det verkliga motivet bakom föräldrarnas rediga beteende.

De tror kanske att de tjänar på att vara hårda mot den som sticker upp och vill förändra välden. Därför ska de som inte kryper för deras fötter minsann få lära sig att veta hut.

Problemet är att motståndaren är bredd att offra sig och frågan är om hut går hem i vårt land? Nej, det har den aldrig gjort. Alla vet utom de framgångsrika dvs. de som inte vill minnas att hårda domar får motsatt effekt.

Vad de inte heller tänkt på är att nu skapas det hjältar. Många kommer att följa de dömas exempel. Det är inget som jag uppmuntrar dem att göra utan det är bara så. Det är fakta.

Jag erkänner att jag varit dum som trott att domstolen skulle skydda de unga och "svaga", men jag har kanske fel. Det är kanske de unga som tillhör de starka!

Jag hoppas det för då är det ALLAS RÄTT ATT YTTRA SIG SOM DE FÖRSVARAR OCH DET ÄR FINT för att inte säga det finaste man kan göra.

Så tyckte liberalerna en gång i tiden, men det har de nog glömt. Det som är bra med glömska är att det är alltid någon som tjänar på det!

Nu tar de unga över!

Jag var med när internet startade och min första hemsida gjorde jag redan 1998. Sen dess har det hänt mycket. Det har varit spännande att följa utvecklingen och det som gjort mig intresserad av mediet vara allas rätt till yttrandefrihet.

Innan bestämde redaktionen på tidningarna vad som gick att tryckas och vad som passade att skriva. Så var det trots allt tal om det fria ordet. Därför skapade jag 1995 kulturtidskriften Rix-komposten tillsammans med några folkhögskolelärare.

I den skulle alla få föra fram sin åsikt utan att bli refuserad därför att det lät illa. Behovet av internet var till synes enormt och i motsatts till vissa har jag inte ändrat min uppfattning.

Med andra ord; internet skapar fantastiska möjligheter och framför allt måste man med ödmjukhet se på utvecklingen.

Tills i förra veckan trodde jag också att de flesta hade samma uppfattning som jag, men det är inte helt sant. Inners inne viset jag att det fanns gott om fördömande människor. Framför allt fanns det sådana personer i min egen generation, men även inom domarkåren.

Det är sk. kamrater jag tänker på, som bl.a. Guillou dvs. en bland många som glömt vad han en gång egentligen kämpade för eller så vill han inte minnas det. Vissa tjänar ju på att glömma sådant som man inte vill komma ihåg.

Gubbhatet var inget som jag räknat med även om jag visste att hjärnan hos vissa överlägsna och högdragna indriver ofta skrumpnar med åren.

Vad då, trakasseri?

D
Nu har Borg gjort en tavla. Det är ett självporträtt och titeln är "Snart spricker ball-ongen!" Idag är antalet arbetslösa enligt AKU 404 000 dvs. 8.3 procent! Fotomontage: LT Stockholm 2009

Jag skäms inte över medias agerade mot Mona Sahlin. Lite får man väl tåla och det är nyttigt med mobbing, underbart när det bedrivs hetsjakt på ministrarna.

Så har jag nämligen haft det. Under förra krisen var många kvinnor (inte alla) riktigt på hugget. Mig kastade de ut från arbetsmarknaden med huvudet före.

Vist, man bör spara på krutet till valet, men jag måste ändå få säga att jag inte heller skäms över svenskans sympatier. Ni goda och felfria medborgare som glömt bort vad som hänt efter valet 2006.

Skandal efter skandal och nu är det som bort blåst, men inte det Mona gjorde för femton år sedan. Om jag mins rätt så hade hon använt statens kontokort till eget missbruk. Inte olikt det som de blå lagets ministrar gjort, men jag undrar ändå om det inte finns nån skillnad mellan dem?

Jo, tyvärr, men ända inte. Fredriks fusk var obetydligt, men han sitter kvar trots alla skandaler inom de egna leden, men Mona har haft fräckheten att kandidera till statsministerposten trots att hon smusslat, förlåt glufsat i sig Toblerone i stor skala.

Nu ska jag sluta att göra mig lustig över det media skriver om politikerna. Det är myt, men därför ska jag avsluta mitt gnällande med att säga några kloka ord.

Alla människor ska gå sin egen väg till kunskap om vilka de är. Då spelar det ingen roll vad man gjort eller om man har en upphöjd position som jag har dvs. står utanför (hejar på inget av lagen) och se på eländet.