Jag tror på kulturmänniskan och inte på den primitiva varelse som idag styr välden. Det beror på att jag har iakttaget att högt utvecklade varelser slår inte sig själva i huvudet med en yxa eftersom det gör ont och av samma anledning slår de inte heller någon annan.
Utvecklade varelser däremot har förstått att om man slår nån annan så blir den personen skadad. Om man gör det ändå så blir personen förbannad. Och om man slår honom igen så blir han rasande och tar fram sin egen yxa och slår tillbaka. Utvecklade varelser vet därför att om man slår nån annan så slår man sig själv med en yxa.
Det spelar ingen roll om man har fler yxor eller en större yxor. Förr eller senare blir man skadad eller så kan man säga att: "Yxhugg går igen!".
Eget fotot Härkeberga kyrka 1985
Jag har också iakttaget att icke utvecklade varelser - primitiva varelser observerar samma sak. Men de bryr sig inte. Utvecklade varelser vill inte leka leken "Den som har största yxa vinner". Primitiva varelser gör inget annat. Det verkar också som denna lek främst vara en manlig lek.
I vår art är det få kvinnor som vill leka den. De leker i stället andra lekar som är mera sofistikerade. Man kan fråga sig om kvinnor är högre utvecklade än män, men jag menar varken det ena eller det andra. Jag har bara iakttaget detta och sanningen är att det är en naturlag.
Problemet är att de lagar som inte är naturlagar går inte att se och måste därför förklaras för oss. Vi måste höra varför de är till för vårt eget bästa. Det måste visas för oss. Det är ingen lätt uppgift, för om något är för vårt eget bästa är det uppenbart. Bara det som inte är uppenbart måste förklaras. Det krävs normalt en mycket ovanlig och ihärdig människa för att förklara något som inte är uppenbart.
Därför har vi uppfunnit politiker och prästerskap. Kloka människor brukar inte säga så mycket. De är vanligen inte särskilt pratsamma. De behöver inte prata. Om de gör något och det lyckats så visar de dig helt enkelt i vad de har gjort. Resultatet talar för sig själva. Därför är kloka människor vanligen ganska tysta.
De behöver inte prata. Syftet är uppenbart. Dessutom, om de försöker med någonting som misslyckas, då har de inget att säga.
Så är inte med våra politiker. Till och med när de misslyckats så pratar de oavsett om de heter Reinfeldt eller Sahlin. Sanningen är ibland till och med att ju mer de misslyckas, desto mer pratar de. Detsamma gäller även de religiösa fanatikerna. Ju mer de misslyckas, desto mer pratar de.
Därför säger jag detta fast jag inte är religiös att sanningen och gud hittar man på samma plats: i tystnaden. När man har funnit gud och när man har funnit sanningen är det inte nödvändigt att prata om det. Det är uppenbart. De som pratar mycket om gud är förmodligen en sökare. Det är okej och det är inget fel med det, men man ska bara veta vem man är.
Man måste också skilja på en sökare och en finnare. En finnare är någon som hittar det han söker.
