Jag är perfekt!

Vem har sagt detta?

”Ett träd är inte mindre perfekt för att det är en planta. Ett litet barn är inte mindre perfekt än en fullvuxen människa. Det är perfektionen själv. Det kan inte göra något, känner inte till något, som gör det mindre perfekt. Ett barn begår misstag. Det reser sig, tultar om­kring, faller. Reser sig igen, lite ostadigt, och håller fast vid sin mors ben. Skulle det göra barnet defekt? Jag ska säga dig att det är just motsatsen. Det barnet är perfektionen själv, helt och fullt och full­ständigt underbart.”

Och sådan är även jag?

En guldgruva?

Igår läste jag i boken som jag blivet rekommenderad (se blogg 2006 "Jag är profeten") att:

”Det finns inga "rötägg". Det finns bara människor som inte håller med om ditt sätt att se på saker och ting, människor som konstruerar en annan modell av världen. Jag ska säga dig detta: Inga människor gör något fel, sett i ljuset av deras modell av världen. ”

Jag vet, det är sant, men ändå känns denna uppfattning skrämmande om man drabbas av en annan modell.

Låt mig förklara. I mitt hyreshus, som jag flyttade till 1993 (en hyresrätt) har det under åren flyttat in nya hyresgäster. De flesta är unga människor som tror på alliansens lockbete och socialdemokraternas propaganda om att de sitter på en guldgruva. Vad man inte har berättat för dem är att det blir banken som äger lägenheten efter att de blivit bostadsrättsinnehavare. De skulle få låna pengar till insatsen som idag värderas till mellan 30 000 - 40 000 kronor per kvadratmeter. "Vilken hyra kommer de att få?" och "Går lägenheten att sälja?" är också frågor man måste ställa sig när man bor, som jag i ett område där man planerar att bygga ytterligare ett kraftverk. Då blir fler kraftledningar och mera utsläpp.

När inte rötäggssyndromet fungerar då är det fantastiskt, men det är inte så ofta som jag lyckas med konststycket att inte bli arg på de som vill göra mig illa. Vist, motståndarna säger att deras modell är bra även för mig och reducera mig därmed till en nolla. Med andra ord jag är nån som inte vet något och därför borde jag hålla käft.

Det verkar som de inte förstått att nollan inom matematiken var en stor uppfinning. De vet inte heller att jag numera räknar mig till ettorna. När jag förstånd detta gick jag från insekt till insikt och mitt lyckotal är numera talet tio dvs. en etta och en nolla. Så kan man undra vem det är som sitter på en guldgruva?

Nu är boken färdigläst och jag inser att jag för länge sedan borde ha förlåtit mig själv för att jag inte förlåtit de som vill gå sin egen väg till kunskap. Kunskapen om att det inte finns något som är rätt eller fel och att man ska tycka lika mycket om de dåliga, som de bra valen man gör i livet.

Jag har utvecklats!

Igår mötte jag mitt alter ego på bussen. Vi har känt varandra i många år och trots att vi inte träffats så ofta (det händer bara när jag speglar mig i bussfönstret) vet vi mycket om varandra. Han ser bra ut, liknar en movistar, men de tycker inte han.

Han är också sur på kvinnorna, i regel har han mött riktiga skräckexempel (det finns lysande undantag från denna regel) och därför är han inte feminist. Han räknar sig istället till "loners" eller "loner wolf", men det är inte därför som han flyr människorna. Han flyr dem därför att han är sårbar och sensibiliteten och det gör honom till en person som lätt kan bli förbannad på dem som inte gör eller tänker som han.

Som en svamp suger han upp allt negativt, framför allt är det den bild av ”verkligheten” som media leverera som skrämmer honom. Han är rädd för att de ska få rätt i fråga om människans (politikernas) ondska. Man skulle kunna säga att han är hudlös och hade han levt på medeltiden då hade han figurerat under namnet "Den svarte riddaren utan rustning".

Tack vare honom har jag i alla fall fått insikt om vem jag en gång varit. På många områden är vi fortfarande lika (mest i fråga om humör), men i motsatts till honom är jag emot självmord, men jag anser naturligtvis att om nån blir till en grönsak så har man rätt att förkorta hans liv. Därför hade han planer på att öppna en självmordsklinik, men bara för män över 50 år. Det beror på att han anser att män i hans ålder är ett hinder i utvecklingen och dessutom har de snuskig fantasi. Gud vet vad gubbarna skulle vilja göra med kärringarna?

Nu pratade jag inte om vem han är. Jag sa bara det han tänker om män i allmänhet därför att vissa kvinnor tänkt så om honom. Utan hämningar hävdade en rödstrumpa som han känt att alla män utan tvekan skulle kunna sätta på vem som helst om de fick och de skulle till och med våldföra sig på barn om det var tillåtet. För att mildra effekten av denna minst sagt fruktansvärda anklagelsen la hon till att han inte var sådan. Det senare skrattade vi åt under resan när jag replikerade och sa "Det var ett omständligt sätt att säga sanningen till den som man inte öppet vill såra."

Därför frågar jag nu: "Varför pratar de kvinnor som han varit tillsammans med om sina rädslor inför mötet med ett monster?" och "Döljer de något?" Jag tror att svaret inte kan förmedlas av mig, möjligen av en psykiatriker eller sexrådgivare, men till mitt alter ego vill jag säga: Du har valt fel sorts kvinnor. Att det bliv så beror på att du inte veta vem du är och vad du velat.

Om den klokaste av de kvinnor han träffat, det finns som sagt en läser detta då önskar jag att hon i kommentaren nedan skriver att han inte ska bry sig inte om vad andra tycker om honom. Jag tycker också att hon ska skriva att hon älskar honom just därför att han är en pervers snuskgubbe. Då skulle han kunna svara att hon nu gjort ett bra val. Det är bara att vänta och se om hon skriver någon gång?

Min slutsatt är att odla rosor det är vad han (jag) skulle ha gjort istället för att skriva en massa ord som ingen läser eller bryr sig om.