Gustav Tenggren

När min mor 1962 för andra gången skilt sig flyttade vi ifrån Karlskoga till Magra i Västergötland. I mitten av 50-talet var Falköping min hemort. Utgår man ifrån namnet så skulle man kunna tror att det inte händer så mycket på denna plats. Klent med upplevelser med ett annat ord. Men i Magra har det hänt saker som får mig att nu ställa frågan: Är det inte är farligare att bo där än i Stockholm?

Det var i denna by som 33-åringen (Victor Gunnarsson) gömde sig under hetsjakt på Palmes mördare och det var där jag möte en "levande" vålnad (se även "Att vandra ensam"). Därifrån kom också tecknaren Gustav Tenggren, men han emigrerade till Amerika 1920. Bilderna som han tecknat ser miljarder människor på varje julafton i teverutan. Han arbetade åt Walt Disney 1936-40. Det är han som gjort illustrationerna till sagorna "Snövit och de sju dvärgarna", "Bambi" och "Pinocchio" och jag har sett originalen.

Det var på Nationalmuseum 1990, men vad man i allmänhet inte tänker på är att det var i skogen vid Magra kyrka som han hittade stoff till sina motiv. I Wikipedia kan man läsa att

"Pinocchios skapare, dockmakaren Gepetto, har i filmen många drag som påminner om Gustafs farfar Johan Teng. Det har även sagts att Bambis halkande på isen ska ha hämtats från Tenggrens barndomsupplevelser på sjön Anten." 1916, innan han emigrerade var han illustratör på tidskriften ”Tomtar och Troll”.

Det var i Magra som Gustaf hittade stoff till sina motiv!

För Gunnarsson gick det sämre, han drog också till USA, men det var igen bra idé. Han blev kär i en kvinna (Kay Weden) som var gift med en polis. Under kärleksruset glömde Victor bort att även amerikanerna var ute efter hans skalp. I december 1993 blev HAN AVRÄTTAD MED TVÅ SKOTT.

Detta hände en person som påstods ha dödat Sveriges stadsminister och som kallade Amerika för "Världens frälsare". Ödets ironi kan man tycka, men då är det inte så konstigt att jag fått för mig att bi Laden spatserar i skogarna runt Norra Djurgården. Att han däremot skulle hålla sig gömd i Magra, det tar jag för helt osannolikt eller har jag fel?

En länk till Magar.

Sitter vi i samma båt?

I slutet av 1990-talet gjorde jag tre försök om en konferens på temat: kulturens betydelse för ett lands ekonomi. I första hand vände den sig till topparna inom näringslivet.

Av folkhögskolornas elevorganisation SFEF fick jag en stor summa pengar. I deras namn hyrde jag sedan Najaden som på somrarna ligger nedanför Stockholms slott. Ombord på skeppet, en tre mastad skonare skulle det också finnas politiker och kulturarbetare.

Vi skulle segla omkring i Skärgården från klockan tio på morgonen till fyra på eftermiddagen. Passagerarna var också bjudna på lunch, men ingen anmälde sig. Marita Ulvskog, som då var kulturminister blev också inbjuden, men hon svarade inte på min inbjudan.


000
Man kan fråga sig varför jag tog ett sådant storstilat initiativ och hur uppfattades det av högdjuren? Risken är att inbjudan aldrig kom fram utan hamnade i papperskorgen hos sekreteraren på något departement eller kontor.

Upplägget var enkelt; "Kultur är vårta tänkande", men frågan var hur får man beslutsfattarna att förstå detta? Då verkade det inte som de hade gjort det, men nu är det annorlunda. I allmänhet vet jag att hur mycket man än försöker att med ord påverka andra så lyssnar de inte. Alla måste själva göra sina egna erfarenheter. Därför bör man ha tålamod med den sittande regeringen - även politiker ska lära sig att "det man ger ut får man tillbaka", fast det gäller inte statsministrar. Om dem säger jag det som Cicero sa

"Vem som helst kan fela, men endast den dumme framhärdar i sina fel" *

Jag har därför inga förväntningar på kvinnliga statsministrar. De är inte annorlunda än sina manliga kolleger.Det har i alla fall de kvinnor som jag varit tillsammans med bevisat. När de attackerade mig med olika påståenden om hur fel jag var för dem fans det bara ett sätt att komma undan det totala kriget och det var att säga "Du har rätt!". Om jag valde en annan väg var utgången given - jag blev till intet gjord (jord?) och anklagad för att ha starta konflikten.

Nu frågar jag mig därför "Har våra manliga statschefer för mycket kvinnliga hormoner?" Det låter konstigt, men trots mina erfarenheter av det motsatta könet så tror jag ändå att det handlar om individer. Vi är alla olika och de människor som jag mött har var min egen spegelbild. Därför frågar jag mig: "Är jag en person som söker konfrontation?". Det är nog bäst att jag skaffar mig en nackspegel. I värsta fall får jag tar fram luppen.

Svaret är jag skyldig denna bloggs eventuella läsare, men jag ha inga förväntningar. Jag är inget helgon som våra politiker och företagare tycks uppfatta sig själva innan de blir avslöjade. Kanske svaret är att "det är inte dygderna som gör oss till människor utan felen"? I så fall sitter vi samma båt eller om man så vill - skepp.

* Cicero, egentligen Marcus Tullius Cicero, född 3 januari 106 f.Kr i Arpinum (nuvarande Arpino), död 7 december 43 f.Kr, var en romersk talare, författare och politiker. Han skrev tal, brev och verk om retoriken och filosofin.

Busch, ny på stationen!

Webbplatsen "Sopstation Broadway" la jag ner år 2005 eftersom det inte kom in några "sopor" till redaktionen. Trots det har årgång 2004 funnits kvar och en besökare har hört av sig.

Där är begravningsentreprenör Gösta Skyffel ifrån Gräfsnäs. När han läste sajten häpnade han över innehållet och ville visa sin uppskattning genom att på en gravsten, i guld gravera webbsidans tillkomst och upphörande. Vi (jag) tackar honom för detta djupsinniga initiativ.

Från Hans Hörman i Hörup har jag inget hört, men till allas vår glädje kan jag meddela att Busch ska bli ny medarbetar på stationen när den återuppstår 5 november 2008. Ny-till-skottet sker alltså dagen efter presidentens avgång. Han kommer att skriva under namnet Moore Bosch - en synonym för mera skräp.

I alla fall kan jag glädjas åt att det blev en insändarstorm efter publiceringen av första numret. Bland annat påpekade rättaren från Pikborgs slott, Jonas Ordsvall helt rätt att stationen har brister, den innehåller många stavfel och syntaxen är rutten. Han föreslog, att om komposteraren var osäker så kunde han "ryka in som korrekturläsare innan du skriver utt skitten"

Se länk:(http://home.rixtele.com/~station/).

Från insekt till insikt

Jag tror att Dinamejlet från den 29 januari har svaret på en fråga som jag funderat över. Det beror på att jag haft samma upplevelse som hon.

Hon berättade att 2002 målade hon fem flygplan varva ett flög in i ett torn. Den 10 september samma år tänkte jag "Hur kan man bygga skyskrapor!" och "Vad händer om ett plan flyger in i dem?" Kan det vara så att vi varseblev det som hände den 11 september? Vi kunde med andra ord se in i framtiden utan att veta om det.

Hur vågar jag påstå detta? Svaret är att jag vet att det är så av egen erfarenhet. Jag vet också att den som tvivlar på sådana ting plötsligt kan ändrar sig när han inse hur fel han/hon har. Därför säger jag att anledningen till min fråga var inte bara det vi upplevde utan också andra händelser som jag varit med om och som blivet uppmärksammade i media. Då tänker jag på saker som jag inte vill gå in på här utan vänta med till ett senare tillfälle. Nu vill jag bara tillägga att förr kunde man inte tala om det okända eller det övernaturliga utan att bli betraktad som galen.

Jag har träffat några som har gåvan, men som inte vågat berätta det för andra av den orsaken. Idag är det vardagsmat, var och varan person ser på teveprogram som handlar om det ockulta. Den populäraste teveserien som sänts i teven är ArkivX och Medium är minst lika populär.

Man kan fråga sig vad är det som har hänt? För det första tror jag att det är många som har tröttnat på de förklaringar som kyrkan och andra auktoriteter ger oss när det händer saker som vi inte förstår.

För att svara på detta måste jag återgå till frågan om hur det är möjligt att kunna varsebli något?

Jag tror att det handlar om uppfattning av tiden. Man kan fråga sig; vad är tid? Det märkliga är att när man tänker tillbaka så verkar det som tiden försvunnit på bara några få sekunder. Rätt var det är så är man 60 plus. Vi lever alltså i det som varit, nuet och i framtiden, men ändå är det bara nuet som existerar. Man kan då fråga sig hur man förklara skiftningar i naturen och alla rynkorna?

Jo, förändringarna passera förbi lika snabbt som ett ögonblick. Det är därför som vi måste vara i nuet, uppleva det, men också förstå att framtiden reda är här. Det betyder, tack och lov att Homo kulturs i motsatt till sin föregångare den primitive Homo sapiens ringer på dörren. Evolutionen har gett oss vad vi väntat på och behöver. Nu behöver vi en kärleksfull människa, den typ av människa som förstår att man ska sätta sig över primitiva instinkter som makt, egoism och penningbegär. Det var därför alliansen "segrade" i valet 2006 - nu är vi många fler som vet vad vi inte behöver.

Jag har hört att de kristna tror att Jesus ska komma tillbaka i år, men frågan är om han inte redan är här. DET ÄR DU SOM ÄR JESUS! Förra gången han vara här sa han att människan kan själv frambringa mirakel. Han sa "Varför är ni så förvånade. Detta och mer ska även ni göra."

Jag tror att han är här för att se om vi lärt oss denna läxa. Han ansåg att detta vara det viktigaste i läran om gudstron, förutom kärleksbudskapet. Varför? Svaret är; att det är kunskap om den gudalika människan som gör att vi går från insekt till insikt. Därför lever vi redan i paradiset, men vet ännu inte om det, därför kan vi frambringa mirakel, men gör det inte och det är därför vi mår så dåligt.

Meningen med livet är inte att komma någonstans det är att förstå vad vi är och alltid har varit.